Staden Poznan i norra Polen ( i jämnhöjd med Berlin) ligger bara len knapp timmes flygresa från Kastrup. Ändå är det som om man förflyttas till en helt anan kultursfär. Bara det att bli mött på flygplatsen av en nervös poesifestivalsarrangör som genast överräcker en liten bukett liljekonvaljer som välkomstpresent! (Upptäcker sedan att hela staden är full av små stånd där ensamma gummor säljer små buketter av smörblommor och liljekonvaljer för några få zloty.). Gräsgröna spårvagnar gnisslar öronbedövade på gatorna, omväxlande med lika högljutt tutande ambulanser. (”Det verkar som om det alltid är någon som dör i Polen”  säger min polske översättare Zbigniew Kruszynski, när vi vandrar omkring i staden som har rykte om sig att vara en av Polens ”ordentligaste”, (enligt en gammal myt var just denna ordentlighet en anledning till att staden aldrig hade en särskilt aktiv motståndsrörelse under kriget). Den festival jag var inbjuden till POZNAN POETOW måste nog ändå räknas som en poetisk motståndsmanifestation av högsta klass! I fyra dagar pågick ett program med jag vet inte hur många olika programpunkter – uppläsningar, pristävlingar, oräkneliga seminarier med rubriker som: ”Det flytande nuet – poesi och tid”, ”Ibland finns jag”,   eller ”Livets eld”. Alla salar fyllda av åhörare, ofta unga, som satt på golv och stolar och trängdes i dörrar för att inte missa något av det som sades. Det där hängivna intresset för poesi som jag mött så många gånger utomlands är lika förbluffande och stimulerande på en och samma gång. Finns inte en bokhandel som inte skyltar med ett stort antal poesititlar ( i samma skyltfönster som polska översättningar av Leif GW Persson och Camilla Läckberg (!).

Träffade också ett femtiotal studenter som läste svenska på Universitetet, lika stor entusiasm där och många frågor, som ”Varför skriver du inte rimmade dikter?”, Finns det en motsättning (som i Polen, där det verkligen förekommer en schism))mellan äldre och yngre poeter i Sverige?, Samt frågor om Nobelpriset förstås – till Adam Zagajewski, som var en annan av de deltagande poeterna – efter Wislawa Szymborskas Nobelpris har Polen fått mersmak…som svensk är det lite märkligt att se hur stor roll detta Nobelpris spelar i den litterära världen utanför Sverige – det diskuteras ständigt – och inte bara när det delas ut – utan spekulationerna verkar pågå året runt. Tillbaka i Sverige saknar jag hängivenheten och allt det andra: klockspelet i det gamla Rådhuset, kommunistkitschbutikerna, dagisgrupperna anförda av glada nunnor, en tiggare på torget utklädd och sminkad till medeltida munk, potatisplättarna, pivon – den polska ölen – och detta märkliga språk där konsonanterna trängs så at de nästan inte får plats i munnen…