Precision, rytm och tajming – tre av poetens viktigaste riktmärken. Desto värre måste jag erkänna mig skyldig till att ha slarvat med dessa poesins grundbultar i min blogg den 14 april. Jag påstår där att Inger Christensens förnämliga sonettsvit ”Sommerfugledalen” (Fjärilsdalen) tar ungefär 45 minuter att läsa högt… Efter ett påpassligt påpekande från en poetkollega

(tack Eva!) med bättre koll, som själv hörde Inger Christensen läsa sviten året innan hon dog, på en uppläsning i Köpenhamn, tar sviten exakt 15 minuter att läsa (en minut för var och en av de femton sonetter som ingår – här kan man tala om exakt precision !)

Av egen erfarenhet vet jag hur svårt det är att uppnå den där exaktheten i tiden – senast blev jag påmind häromveckan då jag läste in min radioessä till programmet OBS i P1. Hemma i arbetsrummet tog 8 500 tecken, nio och en halv minut att läsa, varken mer eller mindre –jag gjorde åtskilliga prov – och i studion –hur mkt jag än ansträngde mig - minst en, för att inte säga två minuter längre…  Tidens självsvåldighet är ett mysterium som alltid upprepar sig!