Tidigt i morgon bitti bär det iväg till Lunchlyriken på Stickan (fd Tändsticksfabriken i Jönköping). Via Nässjö ska jag ta mig med tåget till min födelsestad vid Vättern (tycker fortfarande att den utgör en av vårt lands vackraste stadsvyer – i alla fall när man kommer åkandes med bil på E:4an längs med Vätterns branta stränder och ser de tusentals ljusen från staden spegla sig i vattnet.  Att läsa dikter på raken i 45 minuter funkar fantastiskt för Inger Christensen som gjorde lysande läsningar av sin bok som på svenska i Sven Christer Swahns översättning heter Fjärilsdalen. Det är en stor upplevelse (som numera kan avnjutas även på CD). Christensens inläsning tar ungefär 45 minuter och då talar vi om hela boken från pärm till pärm.  Själv tänket jag nöja mig med nedslag i mina nio böcker och lite prat däremellan.  Nu väntar sömnen men jag hann i alla fall med några glimtar av kvällens Babel. Vidunderligt att höra gamla inspelningar av Tranströmers egna läsningar av sina dikter , så rent, oaffekterat, som om språket var helt genomskinligt. Fjärran från all den ”poetiska” diktion som ibland, särskilt vid skådespelarinläsningar, kan lägga sig som en främmande utklädsel kring den nakna dikten…Och så fick jag också med mig några tänkvärda ord från Beate Grimsrud som tål att tänka på: ”Jag skriver inte så som jag tänkt att skriva. Jag skriver så som jag tänker när jag skriver”.