Det regelmässiga verkar vinna mark över den bedrägliga friheten i litteraturen just nu.  Sara Mannheimer var kanske först ut häromåret med sin fantastiska lilla prosabok vars titel helt enkelt är ”Reglerna”, och som skärskådar det tvångsmässiga regelverk vi alla bygger våra liv av, (läs den ni som missade den då!).  Och nu 2011 står sonettsamlingarna som spön i backen om uttrycket tillåts. Vem hade kunnat ana det för några år sedan? Häromkvällen var det dags för ännu en sonettsamling: Jonas Asks vackra kärleks-och-skilsmässoepos i dikt (och bild!)-form. 080714-090709 är titeln och likaledes den tid under vilket allt utspelar sig.  Förlaget heter Engram (www.engramforlag.se) och redan på fliken ställer författaren upp de sju regler som varit förutsättningen för bokens tillkomst. Så här kan alltså också den poetiska skrivakten se ut och regleras: 

1.     Under perioden juli 2008 till och med juli 2009 skulle en sonett i veckan skrivas och publiceras på Internet.

2.     Till varje sonett skulle ett fotografi höra. Fotografierna skulle tas med kameran i författarens mobiltelefon. Till bilderna skulle bifogas det datum då sonetten och bilden publicerades på nätet.

3.     Varje dikt skulle skrivas i en klart sammanhållen process, vid ett och samma tillfälle.

4.     Varje dikt måste färdigställas och publiceras på nätet inom den aktuella veckan, oavsett vilka övriga omständigheter författaren samtidigt levde under.

5.     Dikternas innehåll skulle bestämmas av vad som för tillfället hände i författarens liv.

6.     Dikterna skulle ställas upp enligt den klassiska sonettens 14 rader, med strofindelningen 4-4-3-3.  Ett fåtal dikter skulle följa versmåttets hela regelverk vad gäller rim och meter.

7.      Dikterna skulle skrivas i tredje person och tempus skulle vara imperfekt.