ZING

who knew love only

Always in my heart and in my soul.

/Marsha

GATSBY

A little lion with a heart of gold

Always in my heart and in my soul.

/Marsha

WALTER GOLDSTEIN

in honour of his 85th birthday

with love from his children and grandchildren

In loving memory

of ROCKY (1986-2002)

devoted Golden retriever

and very best friend

For ANDY

who walked me here

every day

/Your loving dog Yoffi

Se här några rader parkbänkspoesi (företrädesvis med hund-tema) inskriven på parkbänkarna i Central Park.  Trots att jag gick runt i flera timmar där hittade jag inte mer än några få oskrivna bänkar som saknade dessa personliga små nekrologer.  De såg verkligen ensamma och bortglömda ut, fick lust att själv karva ner några rader för att inlemma också dem i sviten av minnestexter.  Annars var det förbluffande tomt på en mera vildvuxen form av text i det offentliga gaturummet – jag menar graffitin – inte många spår av några tags alls på hela Manhattan – knappt ens i Harlem dit vi begav oss för att tala om poesi  inför en grupp nya immigranter från Sydamerika och Västafrika som samlats i en nergången skola på 107:e gatan för att lära sig engelska. Motsvarigheten till våra Svenska-för-invandrare-kurser alltså, men med mycket litet statligt stöd, och helt beroende av eldsjälar som till exempel Melissa, den svarta kvinna vi mötte som ledde gruppens studier i en rasande takt med hjälp av spanska, franska, engelska och sitt eget mycket uttrycksfulla kroppsspråk. I en utkyld gymnastiksal mötte vi ett 50-tal immigranter som först stirrade misstänksamt på oss poeter men som snabbt tinade upp när Tomasz, den polske poeten, berättade om poesins stora politiska roll i sitt hemland, och när jag på en fråga från en av åhörarna, berättade att visst finns det hiphop-musik även i Sverige, bara att den hos oss ofta rappas på svenska istället för på engelska, bröt alla ut i ett förlösande gapskratt.  HipHop på svenska är tydligen ett mer skrattretande fenomen än jag kunde föreställa mig!