Varför kan jag fortfarande inte

uttala ö

Öar

Sjöar

Öde

Ödlor

Om, öm, öm

Får man undvika en bokstav

i tusen rader med dikter?

Någon gång ville jag dö i ett land

där människor kan uttala mitt namn

Jag kompromissar nuförtiden

jag vill snarare dö namnlös

Var som helst

den här dikten ur boken ”Varje natt kysser jag markens fötter” läste Jila Mossaed igår kväll på Världspoesidagen i Stockholm.  En av de andra medverkande var Ghayath Almadhoun, palestinsk poet från Damaskus, sedan 2 och ½ år bosatt i Stockholm, vars diktsamling Asylansökan och kamp för att få just denna asyl, jag skrivit om i tidigare bloggar.  Just igår, den 21 mars, den dag som inte bara är Världspoesidagen, utan också Vårdagjämningen och dessutom ( i många arabisktalande länder) Mors Dag (!) hände det mirakulösa att han sist och slutligen fick besked om att han beviljats asyl och alltså får stanna i Sverige!  Ytterligare två poeter/författare med flerfaldiga språkliga referensramar: Khashayar Naderehvandi och Caterina Pasqual Söderbaum läste så en lyrisk duett där spanska och svenska blandades och deras egna ord växte som vildhavre ur den mexikanska poeten Gloria Gervitz långdikt ”Migrationer” – en titel som också var temat och rubriken för kvällen som helhet.