Lyrikrådet är en sammansättning av poeter, före detta redaktörer för tidskriften Lyrikvännen och poesikunniga personer i allmänhet. Också jag har haft förmånen att i ett antal år vara ledamot av detta råd. Som namnet antyder är det meningen att rådet ska råda (gemensamt germanskt ord, ty. raten, eng read – läsa, trol. med grundbetydelsen tänka över, finna på råd.). (Ursäkta utvikningen men den har med att göra att jag för närvarande är helt såld på att slå upp ord jag använder i min etymologiska ordbok – alltid lär man sig något helt nytt – som tex att råda var besläktat med läsning!) redaktören för Lyrikvännen angående innehållet både vad gäller själva tidskriften och den bokserie, som går under beteckningen ”Lilla serien” och som ibland medföljer tidskriften såsom extra bonus.  Igår kväll hade vi i rådet sammanträde med den redaktion som inom ramen för Ellerströms förlag - vårt främsta och i princip enda bokförlag med huvudsaklig poesiinriktning, numera står för redaktörskapet. Och detta med hjälp av inte mindre än fyra redaktörer – alla baserade i Lund och en, Jonas Ellerström själv i exil i Birkastan, Stockholm.   De olika numren har ofta ett tema som huvudriktning – nästa nummer blir det översättningen som står i centrum, men redan i det senast utkomna numret är översättandet en förutsättning. Det är nämligen tillägnat den ryska poeten Marina Tsvetajeva (1892 – 1941), vars dramatiska levnadsöde i mångt och mycket kommit att överskugga hennes diktning.  Översättaren Annika Bäckström som kommit att bli Tsvetajevas svenska röst, berättar i tidskriften om hur hon först kom i kontakt med hennes diktning genom en liten gråblå bok som hon fick 1962 när hon läste ryska vid slaviska institutionen i Uppsala, och hur hon kände igen något i stämningen ”som en tidig klar höstdag i min ungdoms Västerbotten”. Så kan alltså dikten bygga en brygga över länder och landskap bara genom sitt språk och sitt stämningsläge…