Har suttit hela förmiddagen och kollat översättningar av mina dikter till engelska inför min uppläsning i New York i slutet av månaden.  Hur stiligt det än kan låta är det hårt språkarbete som gäller för förberedelserna – ett otal antal mail har cirkulerats mellan mig och min översättare Malena Mörling over there.  (det är vådan av att bli översatt till ett språk man åtminstone i någon liten mån behärskar – man kan diskutera alla vändningar in i minsta detalj – annorlunda blir det med nästa författarbesök i Poznan, Polen – där kommer översättaren att ha veto på grund av mina obefintliga kunskaper i polska, och min arbetsinsats blir följaktligen också mindre. ) Här har jag nu försökt förklara allt möjligt som förekommer i  mina dikter:  inte bara vad fikon-språket är för ett slags språk, utan också hur hamlade träd ser ut, vad ett skålpund är, att det att man inte är mäktig något betyder att man inte riktigt orkar med det och inte har något med kunglig eller annan makt att göra, att tungrotsljud är typiskt för skånskan och att sötost görs på mjölk, ostlöpe, sirap, kanel, grädde och ägg. Faktum är att jag lär mig allt bättre svenska av att diskutera hur detta språk ska översättas till engelska.  (Att mina kunskaper i engelska är betydligt mer rudimentära än jag anat blir också tydligt…) Dessutom får jag veta att jag ibland använt ord i mina dikter som jag faktiskt inte har riktig täckning för eller ord vars betydelser skiljer sig en liten smula från mina föreställningar… Det är som jag alltid sagt – det finns inget mer språkligt avslöjande arbete än översättandet – alla felsteg i originalet som författaren försökt dölja och täcka över kommer ofelbart upp till ytan…