Hemma igen från Helsingfors i vackraste vintergnister och 20 minusgrader. Osannolikt välskottade gator och Östersjön som ett enda jättestort ispussel. Tog metron till Gräsviken och Kabelfabriken – ett jättestort kulturkomplex i gamla fabrikslokaler där man just nu – fram till den 27 februari, visar en jättestor retrospektiv utställning med fotografier av Pentti Sammallahti. Eftersom jag själv haft förmånen att ha en av hans bilder, den med en groda som stiger upp ur en finsk tjärn, som omslag på min diktsamling ”En fabel skriven på stenar” från 1999, var det extra roligt att få se ett så stort urval. Sammallahtis foton är fantastiska ögonblicksbilder, ofta med djur inbegripna, mest vilda hundar av olika slag, som han tycks han en förunderlig kontakt med.  Det är som om de gör just det där lilla extra så fort han håller upp sin kamera. Han är verkligen detaljens mästare, också människor kan ibland avtecknas som små pennstreck eller punkter, från mycket långt håll. Ändå synliggör han deras mänsklighet, också när hans blick tvingas tillryggalägga enorma avstånd.  Efteråt tog vi oss till en annan klassisk kulturadress i Helsingfors, Fredgatan 7, där det kombinerade antikvariatet och galleriet Laterna Magica  huserat ända sen 70-talet. Stället var sig likt, med sina råa källarväggar, bitvis stampat jordgolv och böcker i drivor hög och lågt. Den sortens anarkistiskt gammaldags antikvariat som man knappast ser i Sverige längre…