En dagsutflykt till Borås ställer det vanliga huvudstadslivet på huvet. Öppet hus på Textilhögskolan med fantastiska stickmaskiner där plaggen kommer ut färdigstickade ur maskinen och bara kan dras på. Här forskas på smarta textilier som tänker själva. Vad sägs till exempel om tyger som lyser i mörker, ändrar mönster när de värms upp eller mäter andningsfrekvens och muskelaktivitet? Allt verkar vara möjligt i denna gamla textilmetropol som dessutom på senare år vidgats till att bli en stad i kulturens och litteraturens framkant.  Inte minst genom det stora årliga litterära debutanpriset skapat av Borås tidning, som delar ut inte mindre än 100.000:- till årets debutant.  Ett pris som snabbt vunnit ryktbarhet och status. I år är det en poet och fyra prosaister (nåja en berättelse – Eli Levéns - kan kanske kvala in som närbesläktad med dikten)  som slåss. Hör bara på hans långa romantitel: ”Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats”. Övriga prosaister är Anna Ringborg: Boys, Stephan Mendel-Enk: Tre apor, Elin Ruuth:Fara vill. Och så den enda poeten: Helena Österlund: Ordet och färgerna (som jag håller på av kollegiala skäl.

Också på konstfronten visar Borås framfötterna. Inte nog med att stan ståtar med en 7 meter hög och omstridd Pinocchio-skulptur av den amerikanske konstnären Jim Dine.  Borås Konstmuseum visar också ofta utställningar som håller en förbluffande kvalitet med tanke på stadens trots allt ganska ringa storlek (nr 14 bland svenska städer). Jag råkade komma på själva vernissagedagen till Nathalia Edenmonts stora utställning med ett stort antal magnifikt iscensatta färgfotografier som inte lämnar någon betraktare oberörd och ofta involverar döda djur, scenograferade på ett kusligt vackert och surrealistiskt sätt.

På tåget hem mot storstaden tänker jag att även en kort utflykt i det egna landet är ibland halsbrytande. Allt äger inte rum innanför tullarna (om nu nån trodde det..)