14 maj 2012 är det precis 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden.  Som en sentida kollega (inga andra jämförelser i övrigt!) har jag därför blivit indragen i en förberedande jubileumsgrupp (eller förresten man jublar väl knappast över någons död – och framför allt inte Strindbergs!), låt oss kalla det för arbetsgrupp helt enkelt. Trots att stadens myndigheter verkar synnerligen snåla med att släppa till medel till denna åminnelse av en av våra största författare och dramatiker (annat var det då – begravningståget vid Strindbergs begravning uppgick till inte mindre än 60.000 personer! Vilken författare skulle kunna bräcka det i dag…)  kommer bland annat Stadsteatern och Liljevalchs konsthall att göra allt vad de förmår för att uppmärksamma det hela.  I samband med det har jag återupptagit bekantskapen med Strindberg och funnit lång flera guldkorn än vad jag förväntade mig. (Och då talar vi ändå om en författare som gått till historien i citatböckerna med ett påstående som detta: ”Diktkonsten är den avskyvärdaste av alla laster”. ) Ett sånt guldkorn är den underbara, till formatet lilla, men till innehållet rikhaltiga boken ”Köra och vända” – en sammanställning av Strindbergs efterlämnade papper som han förvarade i en kappsäck klädd med grönt tyg och som kallades ”Gröna säcken” och som fraktades runt på alla hans resor och irrfärder.  Ämnesmässigt har dessa texter – ofta inte längre än några meningar – en enorm spännvidd: Förteckningar över fågelläten, astronomiska anteckningar, lingvistiska funderingar, sida vid sida med scenerier och tablåer till framtida dramer. Hör här bara hur han transkriberar det förstnämnda:

Storken:Kribbel, Krabbel. plurre.murre.

Näktergalen: Kluck, kluck zi zi lo lo li!

Korpen: Grabt Grabt, Bra´,bra´, brao´.

Svalorna: Wir und Ihr, Ihr und Wir.

Bra mycket bättre dikt faktiskt än slutstroferna i den enda fågeldikt jag lyckades uppspåra ur hans författarskap:

Göken

I marknan vid tyska torget,

hos urmakarn Schnabelbart,

där kan du få köpa gökar,

som gala båd timme och kvart.

De gala till jul och påska,

de gala med urets lopp,

om blott de smörjas i munnen

och verket dras riktigt opp.