Dikten har nio liv – det är en sak som blir uppenbar när jag idag, nästan 4 månader efter utgivningen, finner en recension, skriven av Joar Tiberg av Fosses diktsamling ”Långsam musik” i min översättning på Aftonbladets kultursida. Förr i tiden kunde man vara ganska säker på att efter utgivningsdagen blev det tyst i spalterna kring boken, men just den dagen kunde man å andra sidan hitta ett brett spektra av röster om den utkomna boken, eftersom alla tidningar, landet runt, snällt rättade sig efter detta datum. Innan vi alla blev nätuppkopplade – känns som det var i ett annat liv, men tiden kan faktiskt räknas i år – minns jag att jag gick till tidningssalen på Stockholms stadsbibliotek, där man hade inte bara rikstidningarna utan också mer perifera organ som Sundsvalls tidning och Kristianstadsbladet – landsortstidningar som ofta hade ambitiösa kultursidor. Det gällde bara att hinna före de ortsbor i förskingringen som tyckte sig ha förtur pga av sitt ursprung och sällan släppte ifrån sig bladet till en utsocknes Stockholmare.. Jag vet tom författare som stod utanför Dagens Nyheters tryckpressar och slet till sig ett av de färska exen, från lastbilarna på utgivningsdagen.   Onekligen är man idag lite mindre utsatt för både väderlek och andras blickar när man i hemlighet kan knappa fram recensionerna på sin egen dator. I Aftonbladet skriver recensenten om översättandets konst och jämför den med skridskoåkning. En annan förrädisk sysselsättning. Felskären, lurar hela tiden under textens yta…Och som han så klokt konstaterar ”inser man att dikterna i sig själva – är ett slags översättningar”.  Lager på lager alltså…

Som om det inte räckte med denna uppmärksamhet medverkar jag i morgon kl 14.03, med repris tisdag 18.15 i programmet Biblioteket i P1, men då handlar det om min debutdiktsamling: ”Jag går runt och samlar in min trädgård för natten”.