Nästan en hel timme poesi på radion idag. Känns onekligen ganska lyxigt. Det är programmet Biblioteket i P1 (går att avlyssna även på nätet) som idag ägnat sig åt först den irländske poeten Paul Muldoon och sen åt hans svenske kollega Rolf Aggestam  som talade om sin debutbok ”Ditt hjärta är ett rött tåg” i serien ”Poeter återvänder till sin debut”. Eftersom jag själv ska medverka som nästa poet i serien, nästa måndag, lyssnade jag förstås med lite extra uppmärksamhet på Aggestam beundransvärda iver och ordrikedom när det gällde att uttalas sig om en bokdebut som är 38 år gammal vi det här laget! Han talade också om den avundsvärda lätthet med zenbuddistiska förtecken som han också ville uppnå i sin diktning , exemplifierat inte minst i slutraden i en av dikterna: ”Nu lägger jag ner pennan/Nu fortsätter dikten själv/Jag går min väg”. Det ska mycket mod och tilltro till diktens kraft att överleva utan sin författares fasta hand för att ha denna underbart lättsinniga inställning till dess förmåga att stå på egna ben…

Och även om Aggestam är poet mesta av allt så glöm för allt i världen inte hans fina lilla roman ”Niagara” från 1994. Om en bror i förskingringen och samtidigt mycket nära.