Ibland verkar det som om böcker försvinner allt fortare ur det allmänna medvetandet. I våras kom Maria Zennströms länge efterlängtade andra roman ut med en titel som också är den modiga och utlämnande fråga: ”Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?” kring vilken allt kretsar.  Kritiken var välvillig och entusiastisk men lika snabbt fylldes sidorna med nya romaner och bokhandlarna ( i den mån de fortfarande fanns) möblerade om i allt snabbare takt på hyllorna.  I såna lägen är det bra med litterära priser och priskommittér som kan se lite längre än till det alldeles dagsfärska.  Zennströms roman, som är skriven i dagboksform, börjar i den månad vi har nu: januari, närmare bestämt den 28:e med ett citat av en annan författare: ”Läser ”Bebådelsen” av Mare Kandre. En mening i boken som jag inte kan släppa. ”Vi färdas i kärlekens märkliga farkost”.  Och i denna märkliga farkost färdas läsaren sedan genom romanens 236 sidor där en kvinnas liv vecklar ut sig i hela sin rikedom. Orsaken till att jag nämner denna bok just idag är att författaren igår fick Aftonbladets Litteraturpris för den. I den digra och vackra prismotiveringen skriver juryn: ”Det här är en bok om skrivandet som räddning och förstörelse. Inom dess ramar ryms både en kritik av ett samhälle som är skoningslöst mot den som inte passar in och en uppfordrande poetik: litteraturen måste fortsätta att göra sig skoningslös”.