Gombrowicz-kvällen lyckligt överstånden på Rönnells. Extra roligt att se så många yngre Gombrowicz-fans både bland publiken och dem som framträdde. Gabriel Itkes-Sznap är redaktör för det lilla bokförlaget Ink och vågade sig på att inför flera av de i boken medverkande, recensera det samlingsverk ”Röster om Gombrowicz” (där även jag medverkar) som kvällen var ägnad åt.  Han är också utgivare av ”Det barnsliga manifestet” av Helena Granström, som är en så ovanlig kombination som en poet och dramatiker som också har magisterexamen i teoretisk fysik och har doktorerat i matematik. All denna vuxna kunskap till trots har hon skrivit en bok som hyllar barnets omnipotens – den som Gombrowicz i så hög grad besitter. Den Unga Tur-teatern från Kärrtorp i Stockholms södra förorter berättade sedan om det hela år (!) som de ägnade åt att spela Gombrowicz pjäser utanför stadens gränser. Själv medverkade jag med att läsa några nyskrivna dikter tillägnade Gombrowicz. Jag har redan tidigare skrivit den dikt till honom som inleder boken – och efteråt fick jag då veta att ingen tidigare hade vågat sig på något dylikt – att det var så utmanande var dock inget jag i min barnsliga oskuld kände till – annars hade jag kanske aldrig vågat… Kanske har denna utbredda rädsla att göra med det berömda citat av Gombrowicz där han fäller sin dom över dem som kan komma att omnämna honom i framtiden:

” Ni ska veta att om mig får man inte tala på ett tråkigt, vanligt, gängse sätt. Det förbjuder jag bestämt. Om mig talar man på söndagsspråk, det kräver jag. De som tillåter sig att tala tråkigt och förståndigt om mig, väntar ett grymt straff: jag dör i munnen  på dem och mitt lik fyller deras gap”.