Denna regniga måndagsförmiddag som också är Fängslade författares dag, sitter jag och förbereder kvällens författarbesök (mitt eget) på Medborgarskolans Författarlinje. Jag har redan fått inte mindre än ett 20tal frågor om skrivandet och mitt författarskap mig tillsända via mail, från de av allt att döma mycket intresserade och vetgiriga kursdeltagarna. ”Är det bättre att följa sina impulser/sin intuition, än att vara tråkig, jobba på och följa grundförutsättningarna?”, ” Bilderna i dina dikter, är det de som kommer först – eller börjar du med en intention att skriva om ett ämne/ en erfarenhet och så kommer bilden/bilderna?” Osv osv. Den där sortens frågor kan verka enkla på ytan, men när man ska svara på dem märker man hur komplicerad själva skapelseprocessen alltid är, och att man verkligen måste tänka efter om man ska kunna ge din rättvisa i ett enda svar. Det roliga med den här sortens frågor är också att man, via andras intresse för det man håller på med, upptäcker processen när man jobbar, den som annars ofta är dold för en själv. Och man tvingas reflektera över om det kanske finns andra sätt att arbeta på, och hur dessa sätt i så fall skulle kunna förändra ens dikt..

Att det överhuvudtaget är möjligt att fritt diskutera den här sortens frågor kring skrivandet är ju också vanligtvis något man tar för självklart, men just idag, på Fängslade författares Dag, tänker jag förstås på vilken privilegierad situation jag befinner mig i som svensk författare. Ikväll vid PEN-klubbens arrangemang på Dramaten i Stockholm framträder tex den syriske poeten Faraj Bayrakdar, som suttit 18 år i syriskt fängelse för att ha tillhört ett kommunistiskt parti. På ett osannolikt vis lyckade han där själv tillverka bläck och penna och skriva sina dikter på cigarettpapper, som han sedan lyckade smuggla ut ur fängelset och fick med när han till slut frigavs. Att skrivandets förutsättningar ser så olika ut för olika författare världen är något man ständigt måste hålla i minnet som en uppmaning att inte slarva bort den skriftens frihet och den förmåga att uttrycka den som man fått.