Kan en diktsamling verkligen vara en Asylansökan? Och till och med heta så?

Ja visst! Jag håller just beviset i min hand. Boken ”Asylansökan” – med ett omslag som består just av den blankett med vilken man ansöker om asyl i Sverige – har just kommit från tryckpressarna i Lettland, utgiven av Ersatz förlag. (Bara att se hur denna blankett ser ut gör att man får kalla kårar. ”Har du returbiljett? ”Nej” ”Ja”. ”Finns det några hinder för dig att återvända till hemlandet?” ”Nej” ”Ja, ange varför” (det utrymme som gives för att svara här är en rad på cirka en decimeter. Högst upp står det med versaler : SKRIV TYDLIGT. Bokens författare är alltså om den palestinske poeten Ghayath Almadhouns dikter som snabböversatts av en grupp svenska och arabisktalande poeter i samarbete (känner mig stolt över att ha fått vara med på ett litet hörn själv) och snabbutgivits för att stödja den asylansökan som Ghayath lämnat in till Migrationsverket.  Ghayath är uppväxt i ett flyktingläger i Syrien och har sedan några år tillbaka etablerat sig som poet i Sverige. Han är en poet utan hemland, som lever i ett ingenmansland mellan Palestina, Syrien och Sverige. Här några rader från den svenska horisonten,  ur dikten ”Tunnelbana”:

”Tiden i Stockholm är gelatinartad

men hårdare

Ingen tid finns kvar för vänner

men ändå är alla vän med tiden

Här tillhör allting kylan

Förutom sorgen

eftersom sorgen inte föds ur vintern

utan ur mörkret.

Jag frågar afrikanen som sitter mittemot mig om klockan

han tittar undrande på mig och mumlar:

Tiden, menar du?

Jag tittar undrande på honom och mumlar:

Historien, menar jag”