eller Konst för konstens skull, som det heter på svenska var namnet på ett av Bokmässans mest intressanta och välformulerade seminarier, som glädjande nog fyllde en av de största seminarierummen med en intresserad publik. En mkt sakkunnig panel med bland annat Anna Takanen, chef för Göteborgs stadsteater, Bengt Göransson, fd kulturminister och Horace Engdahl, fd ständig sekreterare (lät inte det där lite märkligt förresten…). Vad konsten ska vara bra för är en urgammal fråga och de som först började exploatera konsten för sina egna syften var furstar och teologer. Idag är det kommunalpolitiker och näringslivsförespråkare som gärna vill använda kulturen för sina egna syften – till exempel för att sälja in kommunen för turiständamål…Samtidens konst är ofta någon form av beställningskonst, ett kortsiktigt sätt att se på kulturens viktiga roll i samhället…

Horace Engdahl anlade moteld mot detta pragmatiska synsätt och citerade Jean Cocteaus klassiska yttrande: ”Konsten är nödvändig – vi vet bara inte för vad”. och Bengt Göransson fyllde i med att citera Sundbybergspoeten Ragnar Thoursies ord om att dikten måste vara fri och att kultur handlar om att det omöjliga ska förverkligas i det möjligas värld. 

(Och där jag nu på hemväg från Mässan sitter fast på ett tåg som står still sen 20 minuter mitt ute på Västgötaslätten, utan att veta när det kan börja rulla igen, instämmer jag gärna på alla plan i det sistnämnda…)