Idag skriver Svenska Dagbladets kulturchef Stefan Eklund en tung krönika om att det enda som kan mota bort det Sverigedemokratiska spöket är mer bildning. ”Kulturen har sedan länge förvandlast från ett folkbildande instrument till ett varumärkesbyggande, ända ner till minsta kommunala anslag. Kulturens främsta ärende är numera att sälja något, företrädesvis en stad eller en region, något som har haft förödande konsekvenser för det demokratiska samtalet på den kulturella arenan”.  Jag blev glad att genom denna krönika få bränsle till ett montersamtal jag ska medverka i på Bokmässan i Göteborg, (Kulturrådets monter nu på torsdag kl 14, under rubriken ”Litteraturen till folket”, som just ska handla om de instrument som ändå finns för att sprida kvalitetslitteraturen och försöka få den att få in åtminstone en stortå på marknaden…)

Vad gör man en dag som denna, när ett främlingsfientligt parti tagit sig i demokratins mest skyddade rum? Är man poet går man till dikten. Här en kommentar från den polske poeten Adam Zagajewski, en dikt som kom på svenska i Anders Bodegårds översättning i samlingen ”Elektrisk elegi” från 1993:

Aporna

En dag tog aporna makten

De satte signetringar på fingrarna,

de drog på sig vita stärkskjortor,

de blossade på aromatiska havannacigarrer

och fjättrade fötterna i svarta lackskor.

Vi märkte ingenting, uppslukade som vi var

av andra göromål: någon läste Aristoteles,

någon annan upplevde den stora kärleken.

Makthavarnas anföranden blev lite orediga

ja rentav sluddrande, men vi lyssnade ju aldrig

så noga på dem, vi föredrog musiken.

Krigen blev än vildare, fängelserna

stank ännu mer än förr.

Aporna verkar ha tagit makten.