Kanske var det inte helt lätta att begripa det framtidsfuturistiska POD-poesi-experimentet som jag skrev om i min förrförra blogg.  I takt med att höstluften klarnar hjärnan vill jag gärna förklara det lite närmare. Det handlar alltså om att inläst poesi läggs in i I-tunes eller Windows mediaplayer som en platta bland andra. Pod-dikterna kan behandlas som låtar, läggas till låtlistor och avlyssnas på MP3-spelare, Ipods och mobiltelefoner och skickas kors och tvärs eller remixas av den som har lust.  Enligt poeten Magnus William- Olsson, som är en av idékläckarna till podpoesi har många förlag har redan tänt på idén. Idag är det ju också enkelt att spela in ljud. Man kan läsa in på sin telefon eller i datorn och få en helt ok ljudkvalitet. Om alla poeter som vill bidra med uppläsningar av sina dikter, gjorde detta skulle vi så småningom få ett jättebibliotek av poddikter som man kan söka i , lyssna på och leka med , precis som man kan med musikfiler redan idag.

Men hur går det då med upphovsrätten och ekonomin? frågar sig kanske vän av ordning.. Jo så här är det. Det hela vilar på antagandet att de dikter man gillar att lyssna på vill man också gärna läsa – som poet sänder man ut sina dikter i cyberrymden och hoppas att ngr ska vilja köpa boken ur vilken den är hämtad och få en ännu mera fullödig upplevelse av den. Dealen med respektive förlag är alltså att poeten ger bort sin dikt i uppläst (upplöst höll jag på att skriva…) form mot att förlaget vid varje nedladdning erbjuder möjlighet att köpa boken via nätet. Allt detta är ännu bara i sin början, men som ni kunde se i min förra blogg har några modiga poeter redan kastat sina dikter ut i det okända. Så småningom ska pod-poesin få en egen facebookgrupp och ett eget hem på nätet…