Tillbringade gårdagen i Lund - enligt SMHI Sveriges varmaste plats just går – den värsta hettan slapp jag dock genom att vistas i bokförlaget Ellerströms svala förlagslokal, belägen en halvtrappa under marknivå på Fredsgatan. Där bland lagerhyllorna fyllda med boktravar, som det var alltför lätt att förlora sig i, på grund av deras intresseväckande innehåll, satt jag några timmar, tillsammans med förlagsbossen Jonas Ellerströms och poeten och översättaren Malena Mörling, bosatt i Santa Fe, men för närvarande på Sverigebesök, bland annat för att arbeta med översättandet av en antologi med 12 svenska poeter som ska ges ut i USA. Jag fick se på några översättningar av mina dikter som hon och Jonas arbetat tillsammans och tillsammans gick vi igenom några av alla de olika val man som översättare ställs inför när det gäller att behålla den ton och rytm som originaldikten har. Översättandet är sannerligen ett komplext arbete med oräkneliga valmöjligheter.

 När det gäller engelskan handlar det ju dessutom om att de två huvudfårorna – British English och American English kan skilja sig åt på det mest intrikata sätt…Ett problem som aktualiserades till exempel av den ”koltrastdörr” som förekommer i en av mina egna dikter. Ett av mig påhittat ord, möjligt att åstadkomma på grund av svenska språkets underbara förmåga att på ett alldeles självklart och naturligt vis, bilda sammansättningar…På engelska visade sig det hela dock inte vara riktigt lika självklart…Här hade jag stor hjälp av den mycket ornitologisk kunnige förlagschefen. I ett vanligt svenskt - engelskt lexikon skulle förmodligen koltrast ersättas med ”blackbird”. En ganska skränig fågel, vars läte inte har mycket gemensamt med den skönsjungande koltrastens tirader, (orsaken till att koltrasten fått detta namn hade sin historiska förklaring i att engelsmännen som kom till USA en ggn i tiden gav de fåglar de hörde namn på fåglar hemifrån och ibland inte träffade helt rätt…om jag nu förstod det hela på rätt sätt…) Förslaget från mina översättare i Lund blev nu istället en annan trastfågel med vacker sångstämma: ”hermit thrush” . Förslaget blev inte sämre av att denna fågel (mig ovetandes) tydligen förekommer i Eliots berömda versepos ”The Vaste land” - ”Det öde landet”. När man börjar diskutera översättningar lär man sig alltid oändligt mycket mer än bara det som handlar om själva översättandet