Ni som i morse missade mina tre någorlunda nyskrivna (och kanske fortfarande under-arbete-dikter) som publicerades i dagens Dagens Nyheter får här en liten kvällsrepris:

I

Skognymfen springer genom ditt ansikte. Trampar i ögonhålorna med sin lätta fot, snubblar i den öppna munnen. Kinden drar mot sten, ögat rispar mot det brustna lövet. Älskarna såg dig springa ut ur tallens stam, skrattande drog du ner dem i lervällingen. Ett grymt diande. Du var aldrig så ensam som du verkade. Omgiven av ansikten du framkallade i sköljskålen. Utan att tveka strödde du Wagners aska över bilden. Svartsmulad, silad från guld och ben.

II

Hur ska jag kunna tala om kärlek utan att se? Djävulens avtryck på marken, på himlen, i klippans drev. Redan i den första kyssen börjar kroppen multna. Lemmarna rinner som vax tillbaka till den jord de kom ifrån. Små skovlar av kropp strödda över ris och snår. Kommer du ihåg den gången då min röst bräcktes? Du stod bakom mig med doket. Beredd att samla upp resterna. En mörkläggerska långt innan min tunga behärskade orden.

III

Sista porten. Segerhuvan. Den självvalda. Småstenarnas rullning under bara fötter. vilande på kärlekssorgens ljuva plågoris faller du in i gnistregnet.