Var är karparna

vi tre matade om hösten?

I dammens morgonbris

känns din hand och min

nu lika kalla

Ibland binds decennierna ihop lika lätt som när en fågel korsar himlen under några sekunder. Jag läser dikten ovan just efter det att jag gått en promenad i slottsparken vid Krapperups slott i nordvästra Skåne, gått över den lilla japanska välvda gångbron och tittar ner i det grumliga svarta vattnet där de orangefärgade karparna simmar i stora stim. Poeten heter Akiko Yosana och väckte stor uppmärksamhet med sin debutdiktsamling ”Trassligt hår” som kom ut 1901. Titeln, som låter oväntat prosaisk visar sig vara en anspelning på bilden av några ostyriga hårstrån som lossat från en kvinnas konstfullt uppsatta frisyr. I den japanska estetiken har ett sådant ostyrigt hår en mycket erotisk innebörd…Att en kvinnlig poet ger sin diktsamling denna titel var då den kom ut en provokation och ett uppror mot etablissemanget. Att jag nu kan läsa dessa dikter på svenska och binda ihop karparna från seklets början med dess nu levande släktingar beror på att Kazuyo och Håkan Lundström tolkat Yosanas tanka-dikter från japanska i en liten fin 46-sidog utgåva i Lilla serien från Ellerströms förlag. En lika oväntat som välkommen present som låg hopklämd tillsammans med senaste numret av tidskriften Lyrikvännen som nys landade i min brevlåda, något lite fuktskadad i kanten, efter ett plötsligt störtregn, men fullt läsbar…