Läser om en nyutkommen bok med författarintervjuer. Tydligen kretsar den i hög grad kring intresset för författaren som privatperson och bilden av honom/henne som megastjärna och kändis snarare än stigfinnare och uppfinnare i textens underbara värld. Ett typiskt tidstecken om ni frågar mig. Blir ännu tydligare när jag råkar hitta ett gammalt nummer av tidskriften Lyrikvännen från 1990. Jag tillhör inte dom som vill påstå att allt var bättre förr. Definitivt inte. Däremot är det ibland intressant med en återblick, för att få syn på hur synsätt förändras. I det här numret av Lyrikvännen finns också en serie författarintervjuer. Men där frågar man inte författarna, som i den nyutkomna boken, om ”vilka tror du kommer att bli 2000-talets megastjärnor inom litteraturen?” utan ställer istället utan att rädas ett ögonblick, en fråga som denna:” Kan du säga något om hur det går till att finna en dikts form?”

Svaren som följer (av bland annat Göran Greider, Madeleine Gustafsson, Bengt Emil Johnson och Ann Jäderlund är lika mångskiftande som intressanta). Hör här bara på vad Gunnar Harding skriver: 

”Alla dikter har naturligtvis en form, men jag ser det som en av poetens främsta uppgifter att bekämpa den förutbestämda formen. Även när vi skriver fri vers är det lätt att vi identifierar oss själva med våra inlärda tekniker. Att vi tror oss vara mest oss själva när vi låter som vi brukar låta. Då går vi miste om möjligheten att utvecklas och finna något nytt.----En dikt uppstår i en mening eller en tanke som berör oss starkt trots att vi kanske inte ”förstår” den. Därifrån kan vi gå vidare, utåt, mot det okända. Jag ser det som min uppgift att följa dikten dit, inte att återföra den till ordningen. Ju fler vägar som står öppna i skrivögonblicket, desto bättre”.

Kloka ord att ta fasta på för er som vill utveckla ert eget skrivande! Och kanske skicka in ett bidrag till Veckans Dikt (poesi@voltaire.se) här på Voltaires hemsida – nu har vi en helt färsk ny kärleksdikt där, skriven av Marianne Magnusson. Som tack sänder vi till henne ett exemplar av den vackra boken med indisk poesi som omtalats ett antal gånger här i bloggen: ”Innan Ganges flyter in i natten”.