är det väl egentligen i morgon, kvällen innan Vårfrudagen (i nutidens almanackor prosaiskt omdöpt till  Våffeldagen..). Men eftersom Dagens Nyheter redan idag har en liten notis om denna afton (och Sverigedemokraternas fräcka försök att stjäla den för sina egna främlingsfientliga syften (!).  ”Rör inte min trana” skriver Åsa Beckman i DN och vi kan inte annat än instämma! När jag arbetade i redaktionsgruppen för ”Den svenska högtidsboken”, utgiven av ”En Bok för Alla” – en slags alternativ, mera profan ”psalm”bok bok med dikter och texter kring inte bara våra familjehögtider som  bröllop och begravning, utan också en katalog över seder och bruk och högtider som både moderniserats och kanske glömts bort, så kändes det självklart att återigen plocka upp Tranaftonen och låta den komma till heders igen.  I Sverige är ju tranan och den stora trandansen på Hornborgarsjön ett säkert vårtecken. Redan på medeltiden sa man att ”tranan bär ljus i säng” – vilket alltså skulle utläsas som att man inte längre behövda tända ljuset på kvällen när tranan hade anlänt. Det finns många lustiga seder förknippade med tranafton. En är det sk transpringet som innebar att man sprang barfota runt huset för att, som det sas, härda fötterna inför sommarens alla barfotadagar.  Med tanke på snöslasket på marken här idag, tror jag dock att jag avstår från just denna tradition…

 
I Högtidsboken hittar man under Tranafton en dagsvers av Alf Henrikson som innehåller två fåglar – visserligen ingen trana – men dock en kyrktupp och ngr trastar!

Dagjämningen

Den största helgen på året är den
då det ljusnat så mycket i huset
att man kan äta sin middag igen
utan att tända ljuset,

ja, den stunden då flagande förortskvarter
ekar av trastarnas röster
och kyrktuppens skugga när solen går ner
pekar exakt åt öster.