Vi har blivit så vana vid fotografiska författarporträtt att andra sätt att avbilda författare nästan helt blivit bortglömda. Kommer just från en utställning som var en fin påminnelse om den tecknade porträttkonstens fantastiska förmåga att porträttera motivets temperament och mimik. På Galleriet Örhänget, Stockholms absolut minsta galleri på 11 kvadratmeter, med adress Höga Stigen 3, nedanför Mosebacke, visar just nu konstnären och författaren Claes Bäckström porträtt i kol och blyerts av författarna Willy Kyrklund och Bruno K Öijer samt två självporträtt av sig själv som ung man. På vernissagen i dag var det av naturliga skäl knökfullt, när någon eller några få lämnade lokalen för att ta en nypa luft i farstun kändes den plötsligt ödslig som en katedral. Märkligt hur man kan trolla med storleken i ett rum (som dessutom innehåller ett större bokskåp med Antikvariatet Hundörats bästa rariteter).

Willy Kyrklund lär inte ha suttit still många sekunder under det att Bäckström tecknade av honom, något som också syns i bilderna, hans uttrycksfulla fingrar verkar röra sig känsligt och hastigt och nästan som på film fast de ligger där fastnitade med blyertsstiftet å det vita papperet. Runt den distinkta svarta blicken som var signifikativ för Kyrklund har Bäckström dock valt en djupare svärta som gör att man som betraktare sugs in i mötet med den avporträtterade. Bruno K Öijer hänger i tre exemplar ovanför dörren till Galleriets kombinerade toalett och kontor. Skirt tecknad men med det kraftfulla uttrycket av ett lejon. Detta poesins lejon tecknade Claes Bäckström snabbt och direkt, i nästan totalt mörker, under en av Öijers uppläsningar. Lika skicklig som vilken en fotograf på att fånga ögonblicket och frysa fast det.