Ni har kanske lagt märke till att avdelningen som förut hette ”Veckans Dikt” här på hemsidan nu bytt namn till den betydligt kaxigare titeln ”Självskrivet” . Enligt min oumbärliga synonymordbok (Ord för Ord från 1986, andra moderniserade upplagan) ett ord som förutom den bokstavliga betydelsen att någon skrivit något alldeles själv,  också kan utläsas ”inte kunna förbigås”, eller ”självklar, ofrånkomlig, naturnödvändig, oförgriplig”. Dessa synonymer säger måhända något om den vikt vi tillmäter denna avdelning! Fatta alltså pennan och sänd in era egenhändigt skrivna dikter till poesi@voltaire.se. De dikter vi återger under rubriken ”Självskrivet” belönas nu som tidigare med en diktsamling ur den aktuella utgivningen. (med tanke på bokhandlarnas alltmer påtagliga vinstmaximering är det kanske också bra att få lite hjälp på traven att hitta något ur poesiutgivningen. I bokhandeln lyser dessa åtråvärda guldkorn ofta med sin frånvaro, (eller krossas under pallarna med deckargegga..). Först ut med egna dikter under vår nya rubrik är Pia Samuelsson, vars dikter letat sig hit ända från Nairobi, Kenya! Till henne skickar vi en packe nyutgivna dikter med titeln”Lomonosovryggen”, tillkomna i ett helt annat klimat (mer påminnande om det svenska just nu), nämligen Nordpolen. Inte bara upptäcksresanden utan också en och annan poet kan nämligen beredas tillfälle att besöka dessa avlägsna platser. Förra året var det Gunnar D Hanssons tur, Bohusläns poetiska avtäckare fick här ge sig i kast med en helt ny arkipelag. Varsågod här en för hand uppsprättad (jo sådana slags böcker finns fortfarande i dessa läseplattetider..)arktisk dikt om tröst för alla som längtar efter ett vårtecken:

 

Dikten skyndar till, uppsöker
ett skyddat läge för att se efter
om det är något längst där borta
bland isvallarna. Men inget där,
bara blåa skuggor. Tröstlöst
kunde det ha hetat om det varit
frågan om att söka tröst.