Också detta nya decennium inleds för min del med översättningsarbete. Två månader framåt kommer jag att arbeta stenhårt med att översätta Faust. Ni vet, Goethes klassiska sorgespel, som skevs i slutet av 1700-talet. Med tanke på min rudimentära kunskap om det tyska språket (och än värre – det forntyska (!)) är jag glad att den text jag ska arbeta med har tagit en omväg över ett annat för mig mera näraliggande språk, nynorsk, och en författare vars dramatik jag redan haft glädjen att översätta ett antal gånger, nämligen den norske, universellt spelade dramatikern Jon Fosse. På Stockholms stadsteaters inbjudan har nämligen Fosse gjort en slags kortversion på cirka en timme av första delen av dramat om Faust. Premiär i slutet av september 2010 på Stockholms stadsteater. Det är denna fantastiska och nerkokade saga som jag nu arbetar med, ni vet kanske att det hela handlar om hur Faust säljer sin själ till Djävulen, och vilket pris han får betala för det. Vi får se om jag själv kommer helskinnad ur det här projektet, eller om det också innebär att Goethe kommer att spöka för mig i mina drömmar och påstå att jag gjort detsamma som hans huvudperson när jag bidragit till den här förvandlingen och radikala moderniseringen av hans ursprungligen mycket tjocka och mångordiga drama, skrivet på vers...

Den fenomenala Britt G Hallqvist gjorde redan i slutet av 60-talet en fantastisk och rimmad tolkning av hela verket på svenska. Denna vackra tolkning måste jag tyvärr tills vidare hålla mig borta ifrån för att istället försöka finna en egen dörr till texten. Redan nu har jag funnit at det är bara alltför frestande att dröja vid de vackra nynorska benämningarna på de medverkande: ”Vond ande” och ”Den vakre heks”, för att nu bara nämna några (Ond ande och Den vackra häxan). Men här ska jag nu följa språket på en oförutsägbar kringelkrokig resa,  från tyskan, via nynorskan till mitt eget modersmål..En vansklig färd som säker kommer att lära mig ett och annat om språkets alla irrgångar..