Hörde på Kulturnytt i morse att nu ligger inte bara översättningar från udda, både inom och utom-europeiska språk  till svenska, illa till i den av marknadens allt mer slimmade och vinststyrda bokutgivningen.  Också översättningarna från engelska till svenska har börjat skäras ner. Motiveringen är att det blir för dyrt att anlita översättare (!) (det är första gången jag hör talas om att översättarna, denna lågavlönade eldsjälsgrupp, skulle vara alltför krävande pekuniärt…), men också att de litterära agenternas alltmer aggressiva marknadsföring, gör att det brinner i knutarna när en bok ska ut och man inte har tid att vänta på den tid det tar när en seriös översättare ska göra sitt jobb. När den senaste Harry Potterboken skulle översättas till svenska engagerade Bonniers inte mindre än sex översättare som fick jobba ikapp med varsin del för att boken skulle nå ut snabbast möjligt i översatt form! Att översättningen under dessa omständigheter får samma ton och tempo genomgående är svårt att tro…Ett lästips för alla som, liksom undertecknad, är en smula upprörda över sakernas tillstånd är att kolla ett stort uppslag av poeten och litteraturkritikern Anna Hallberg i Dagens Nyheter. Under rubriken ”En förlorare slår tillbaka” går hon där till storms mot litteraturens förflackning. Hör bara här: ”Nu säger vi att det är en skam att Sverige inte menar sig ha vare sig intresse eller råd att försörja ett anständigt intellektuellt och konstnärligt klimat. Att det är ovärdigt. Och att det ger ett destruktivt och minnesförslöande samhälle som på sikt urholkar demokratin och ökar skillnaden mellan klasser”.