Titeln låter onekligen ungefär som det jag själv är mest sysselsatt med i dessa dagar, att överföra nynorsk text till svenska, ett språkligt Loveprojekt/prosjekt, men här handlar det om ett språkmöte där båda språken, svenska respektive nynorska, får står kvar på egna fötter, men ändå vandra ut och in i varandras trakter, dock utan att översättas. Loveprosjekt är ett gemensamt diktprojekt av en svensk – Cecilia Hansson – och en norsk – Inger Bråtveit – författare, som nu resulterat i en bok med samma namn på Atlas förlag. I dagens ”Biblioteket” (repris i P1 i morgon kl 18.15, finns också för lyssning på nätet: sr.se/biblioteket) tog Göran Sommardal tag i idén om en kärlekshelhet som blir till någonting mer än sina två delar, och det egentligen omöjliga att överhuvudtaget dikta om ett så sönderskrivet ämne som kärlek. 

Uppstår det något tredje i mötet mellan två språk som tycks ligga så nära varandra, men ändå är skiljaktiga i detaljerna och i språkmelodin? Och är inte detta språkmöte i själva verket en ganska bra gestaltning av vad som alltid äger rum i ett kärleksmöte – en krock mellan två olika språk, två olika synsätt.. Författarna själva kallar verket för en ”växelsång mellan två språk där två poetiska röster korsas och smälter samman i ett unikt och omättligt universum”. Så här kan det låta:  

I ei lysnatt, fra høgmast til høgmast
linjer av straum i dine hender,
dirren frå hoftene, suget mellom
saknet og svelget.

Den spröda, gröna bristytan.
Från alla master, stammar
ett ljus.