Lyckades ta mig fram genom snömassorna, till värmen i det upplysta ABF-huset, på Sveavägen.  En kulturens högborg, som sjuder av alla slags verksamheter i olika salar. På väg till en kurdisk Ekelöf-kväll gick jag till exempel förbi både ett möte med Djurrättsaktivister och en nostalgikväll med Bella Ciaos revolutionära musik

Rizgar Shekani, kurdisk poet, ursprungligen från Irak, kom till Sverige i början av 80-talet. När han med sin då fåordiga svenska började stava sig fram i den svenska litteraturen hittade han till sin stora förvåning en svensk poet som i sin diktning identifierade sig med en kurdisk gestalt och på alla sätt intresserade sig för den kurdiska historien och mytologin. Ekelöfs diktsamling ”Diwan över fursten av Emgión”, bygger på en tusen år gammal historisk gestalt, en kurdisk furste som blivit en blind tiggare. Rizgar märkte att den kurdiska identitet som var förtryckt i hans hemland delvis kunde återupprättas tack vara Ekelöfs diktning. Att denna identitet fanns att finna i ett så avlägset land och inom en helt annan kulturkrets var inget han hade väntat sig, och gjorde att han bestämde sig för att, hur många år det än skulle ta, lära sig så mycket svenska att han kunde översätta Ekelöf till kurdiska.

Idag föreligger tre av Ekelöfs diktsamlingar i Rizgars översättning på kurdiska, samt en biografi om hans liv och diktning. Att Rizgar haft så lätt att ta till sig Ekelöf, trodde han också berodde på att han kände igen sig i att vara en person som ständigt var på flykt, ty sådan kände sig Ekelöf, alltid på resa, på väg mot en annan tillvaro än den inskränkta svenska. Rizgar själv hade, på grund av sin kurdiska identitet, varit på flykt sedan tonåren.

Att svenska och kurdiska är två helt olika språk, blev vi varse under kvällen. Kurdiska skiljer tex inte mellan pronomena hon och han, så när hon respektive han talar i Ekelöfs dikter måste översättaren till kurdiska döpa om dem till mannen respektive kvinnan, för att man ska förstå vem det är som talar. Hur många gånger man ändå måste kompromissa i en översättning förstod man när Rizgar berättade att han måste lägga till 8-9 sidor med noter och ordförklaringar i slutet av böckerna. Ändå visade det sig att just han, med sina rötter i den orientaliska kulturen och sin kännedom om tex Koranen, kanske hade lättare än Ekelöfs mera västorienterade översättare, att hitta de halvt dolda allusioner till det orientaliska som Ekelöf så skickligt smugglade in mellan raderna. Rizgar konstaterade också att det Ekelöf skrev för över 40 år sedan går att tillämpa på den kurdiska situationen i det politiska läge som råder idag. Kanske är detta en av anledningarna till att översättningarna gärna läses och till och med varit publicerade som följetong i kurdiska tidningar.