är namnet på en poeten Willy Granqvists mest säregna dikter. Även om han gick bort alldeles för tidigt 1985, bara 37 år gammal finns han kvar i sina dikter som nu återuppstått ur antikvariatens svåråtkomliga gömmor. Häromkvällen var det bokrelease för slutpunkten i det heroiska fyrabandsverk som de två redaktörerna Magnus Ringgren och Krister Gustavsson arbetat med under många år och som lika heroiskt ges ut av det lilla bokförlaget Lejd. I en av ABF-husets salar fick vi lyssna till Willy Granqvists egen röst från några gamla inspelningar ur Sveriges Radios Arkiv.  Han var nämligen också radioman, började som hallåman och gjorde så småningom egna intressanta inslag och program.  Det är märkligt hur den mänskliga rösten kan lyfta upp en människa ur sin grav och föra honom tillbaka in bland oss levande.  Ängeln steg verkligen in i vår tid där i rummet. Willys röst blandades med våra egna och ett samtal uppstod över den osynliga gränsen. Helge Skoog, skådespelaren, lånade ut sin röst och läste Granqvists dikter, med en nästan genomskinlig klarhet.  Li Li, en av de poeter som medverkade  för att ge sin syn på Granqvists författarskap, hade fastnat för dikten ”Till en nioårig indianpojke”. Li Li har översatt flera av Granqvists dikter till kinesiska, bland annat ”Ode till höstlig rök” – onekligen en titel med kinesisk klang... Li, med sin smak för det avklarnade och enkla i poesin, kände sig dock inte alltid lika hemmastadd i Granqvists diktning. Ibland kändes den ”som att köra genom Norrland, på en väg kantad av granskog, lite monoton”, som han uttryckte det…Men han var också den första att säga att det verkligen inte saknades ljuspunkter i detta norrländska landskap.. ”Tiden har inte en chans att mala ner Granqvists poesi” skrev någon recensent en gång. Att han hade rätt hör man genast när man bläddrar bland de nu återutgivna dikterna. Hör till exempel på detta exempel ur samlingen ”kropp” från 1980:

Under himlens läpp

Det finns en tystnad
Under himlens läpp.
En kropp, nersaltad
Av lögner, börjar
Artikulera sig. Hud och ben –
Stomme får aldrig nog
Jord. Också de ångande
Klockslagen blir inlösta
I motsträvig materia. En sanning
Håller på att skalas.