Håll ut! Det finns poesi dold under det djupaste snötäcke! Två kvällar i rad har jag nu blivit varse sådana vårtecken. Först Poesisalongen på Rumänska kulturinstitutet i onsdags. En effektfull korsning mellan Christine Falkenlands vackert utskurna och obönhörliga dikter kring kärlek och förlust och den rumänska poeten Nora Iuga, en dam med herrhatten nedragen i pannan och ett ordsvall som hennes karaktärsfullt hesa stämma gjorde allt för att tydliggöra. Hon visade sig vara minst lika drastisk i kommentarerna till sina egna dikter som i dikterna själva. Titlarna på hennes böcker säger kanske något om vilken sorts poesi vi har att göra med här : Eller vad sägs om ”Hjärtat som en boxares knytnäve” och Flickan med tusen rynkor”.  I Basia Frydmans kongeniala uppläsningar (också hon för kvällen klädd i hatt – ett drag som förstärkte banden mellan poet och skådespelare) fick vi också höra diktberättelsen om den omöjliga kärleken mellan en äldre kvinna och en ung man, explicit återgiven, där varje detalj var lika grovkornig som intim.

Det generösa kulturinstitutet fortsätter i mars med fler poesisalonger, den gången blir det en översättarwork-shop, ett möte mellan flera unga svenska och rumänska poeter, som ska tolka varandras dikter.  Den 14 april kommer jag själv att vara på plats i Poesisalongen tillsammans med poeten Ileana Malancioui.

Att det på inget sätt behöver bli tjatigt med två kvällar poesi i rad visade gårdagskvällen nattliga evenemang på Forum. ”Nattens förvandling” var rubriken på en kväll som rymde allt från Stagnelius ”Skaldens natt” , läst av Rolf Skoglund med hans karakteristiska stämma som får nackhåren att resa sig på den som lyssnar.. .till fantastisk musik av Richard Strauss och Arnold Schönberg, också den med nattligt mörkertema. Strauss stycke ”Metamorphosen” som vi fick höra briljant framfört av sju unga musiker, skrevs ursprungligen som en slags kommentar till Andra världskrigets förödelser.

Efter denna veckas koncentrerade tillägnande av en intensivt litterär mix av polskt/rumänskt/svenskt känner man sig trots väderleken, inte alls som den bakom snöhinder och köldbarriärer isolerade nordbo som man faktiskt är för tillfället...litteraturens kraft är större än Kung Bores!