Nej, rubriken är inget påhittat låtsasspråk med Nicke Lilltroll-känsla utan rena rama nynorskan! En replik från Faust själv i nynorsk skepnad när han sitter i sin nattliga studiekammare och beklagar sig över sitt liv. Det känns som ett helgerån att översätta denna trolska strof till svenska. Faust blir plötsligt så mycket mer väluppfostrad när han får säga något i stil med: ”Det blåser kallt från valven” . För det är vad det gör. Men för norrmännen själva är förstås yttrandet inte alls lika skogstokigt som för oss med svenska språköron..översättningens mysterium..

Det är en svår lockelse i översättningsarbetet, att man gärna vill ha kvar något av den där märkligt främmande tonen,  för att man blir så förälskad i den, men i en riktigt bra översättning ska det ju svänga på svenska, och den där tonen ska bara förnimmas som något nästan helt ohörbart. Nu när jag är inne på säg, femte genomskrivningen av Jon Fosses nynorska Faustmanus, märker jag hur den där rensköljningen hela tiden pågår. Och hur mycket händer inte med en översättning när den vilar i den nedsläckta datorn, en dag, två dagar, en vecka. Man kan tro att det är dyrbar tid som går förlorad, men så öppnar man dokumentet efter en tids bortavaro från det och plötsligt ser man lösningar som man varit blind för tidigare, ofta mycket enklare än de tillkrånglade versioner man slagits med förut.

Också i ett hundrasidigt manus måste man haka upp sig på detaljerna.  Denna rimfrostvackra vintermorgon när staden utanför fönstret nästan tycks lyfta från marken hakar jag upp mig på det norska ordet ”sveve”, nästan identiskt på svenska: alltså sväva, glida i luften. Det verkar alltså hur enkelt som helst att översätta. Men – pröva själv med den vackra strofen ”Det diktet som ikkje har svev i seg, er ikkje så godt dikt”. Det gäller att få den att sväva högt – inte bara en liten bit ovanför marken…