I förra veckan behövde jag inte kunna så mycket spanska för att förstå vad demonstranterna sa på den stora mötesplatsen mitt i Barcelona. Där stod tusentals och lyssnade på det ena talet efter det andra om demokrati, socialism, antikärnkraft, autonomi. Unga sida vid sida med gamla, intellektuella och arbetare, högljudda och tystlåtna. Jag passerade där nästan varje dag i en vecka, sent och tidigt – det var ett jättelikt tältläger, en ständigt pågående diskussion i ett slags gemenskap jag aldrig tror att jag sett under alla år i den svenska vänstern. Som om allt verkligen går att påverka.

Just den kraften – allt är möjligt om vi tar det på allvar och utmanar gränser! - genomsyrar ”Reinventing food” (Phaidon Press) som kom i fjol. För Colman Andrews porträtt av den nästan redan sönderskrivne kocken Ferran Adrià visar tydligare än i andra skildringar hur envishet och en stark tro leder långt – och hur Adrià verkligen försöker få in mer än smak och utseende. Han vill, och detta låter kanske flummigt, att maten också ska väcka livskänslor: barndomen, det vuxna, ekot från den mat vi alltid tyckt om och nu ser långsamt förändras. Han använder nya tekniker och kan bryta reglerna eftersom han redan kan dem. Många, många av världens mest namnkunniga matskribenter kallar honom geni.

Ferran Adrià ligger bakom en av världens mest kända restauranger, den trestjärniga El Bulli några mil från Barcelona (han tog över den 1987, när han var 25); halva året är den öppen och det tas emot bordsbeställningar en enda dag om året. Nu visar Adrià ytterligare ett prov på sin styrka: han stänger El Bulli minst ett år för att han tycker att de som arbetar där behöver hämta ny inspiration i stället för att nöja sig med det gamla och invanda och enkelt framgångsrika.

Under tiden som El Bulli är stängd så har Ferran Adrià (tillsammans med sin bror Albert) nyss öppnat 41 Degrees på Avda. Paralelo 164 i Barcelona. Det är mycket svårt att reservera plats också där, men jag hade tur som lyckades och fick idel små rätter (väldigt lite kött) i makalöst aptitretande kreationer och en personal som ser allt och finns där just när den behövs. Varje beställning, varje smårätt (som kostar ungefär en svensk femtiolapp), varje förklaring – allt kommer med en lätthet som visar på, minst sagt, stor matkonst; det är både briljant och fascinerande och smakerna överraskar utan att formen tar över. Jag kände mig smått lycklig timmarna jag satt där.

41 Degrees kallas för cocktailbar: allt är litet, också själva entrén. Baren ligger innanför tapasrestaurangen Tickets (som också drivs av Ferran Adrià). Väl inne i baren kan man sitta vid bardisken eller vid ett av många småbord. Var man än sitter så ser jag att alla – en del i slitna t-shirts, andra i de snyggaste av snygga kostymer – tittar länge på inredningen: tjurhuvudet får sällskap av en lampa som lyser svagt, det mest utmanande lutar sig mot det mest traditionella. En vanlig drink för den ene, något verkligen smaksensationellt för den andre – utan att det flaggas, utan att det är ”titta på oss vad vi kan”! Men med sin hållning – maten och serveringen ska vara en fröjd, råvarorna ska komma från regionen – så visas utan paroller att maten är en viktig del av kampen för ett bättre samhälle.