SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Kulturonsdag / Edda Magnason

Edda Magnason

I dag den 30 mars kommer ett album som jag tycker att du ska lyssna på: Edda Magnasons ”Goods” (Adrian Recordings).

Ta god tid på dig.

Tänk inte vad du lyssnar på.

Fråga dig inte om det låter asiatiskt eller som Regina Spector eller mellanösternskt eller som Kate Bush eller som vanlig pop eller som vaggvisor eller som något du inte riktigt känner igen.

Bry dig inte om att Edda Magnason sjunger på engelska och att texterna ser rätt lättviktiga ut.

Bry dig inte om att det låter uppsvällt och pompöst.

Bara ge det en chans. Nej, ge det tre. För 26-åriga Edda Magnason från Malmö växer och skapar något som åtminstone låter som ett eget språk.

Jag såg henne för ganska exakt ett år sedan i Malmö. Hon satt ensam på scenen. Vid pianot. Med strålkastarljuset i ögonen. Antingen sa hon att det var skönt att ha ljuset i ögonen så att hon inte kunde se publiken, för då skulle hon bli nervös. Eller så sa hon: ”Tänd i taket, så att jag kan se hur många som är här.”

Jag menar allvar: hon kan ha sagt båda saker. För sådan är hennes musik. Bländande. Och den gör att man får syn på sig själv.

Man ser bergens djup. Man ser havens höjd.

Med självsäkerheten i fingrarna klättrar hon hur hon vill, längs ackorden, upp och ner på notbladen.

Som att hon hela tiden själv är nyfiken på vart hon ska hamna.

Det hördes också på hennes första album, som kom i fjol. Jag spelade det mycket.

Jag spelar det här andra ännu mer. För här blandar hon de vita och svarta pianotangenterna på sätt som knappt finns. Och ser till att de andra musikerna också är ... i pianot.

Och själv vet jag inte om jag sitter i salongen och lyssnar eller också har hamnat på  scenen.

Ja, hennes musik tar mig ut på  en sällsam resa och dockar in fint. Hon lever som att musiken finns också när den inte hörs, och det är starka tongångar som det finns all anledning att vara rädd om.

En sak till:

Det är musik som undrar: ”Hur har du haft det i dag, älskling?” Och som upptäcker att ”nästan allting vi gjort hittills har varit fint”. Den hjälper en att minnas.

En sak till (2): Det är musik utan alkohol i sig.

När jag lägger in ”Goods” i datorn, så ser jag på genreraden – där det brukar stå sådant som pop, jazz och rock – att det står ”other”. Just så. 

Stig Hansén