av sprit är du kommen
sprit ska du åter varda
tränga ihop dig med tusentals andra på för liten yta
manipulera
språka
det är den enda orsaken
jag växte upp i en garderob
under sängen
med ögonen hårt slutna
och öronen på helspänn
om dörren öppnades
en hickning
en snubbling
och en gång rasade hela hatthyllan
så sitter jag där med flaskan
och tycker synd om mig själv
ännu inga trasiga möbler
ännu inga blommor i lila och blått på min älskades hud
bara en längtan efter friheten som lever där nere på botten
det finns ingen sprit utom spriten
ingen kultur
inget undermedvetet
jag är tom och torr
på botten av flaskan
där vacklar jag hem med ingenting kvar
till nyligen bodde vi alla i byar
och de hade ännu inte blivit globala
eller virtuella
eller direktsända
såpa var bara något vi skurade golven med
i byn gick tiden långsammare
ingen niade någon
egalitär var fortfarande ett ord
inte ännu en klang
ett eko av pistolskott mellan höga hus
men visst söps det
framför varje röd, gul, vit tegelvilla stod en lönnfet, småfull familjeförsörjare
och en och annan finne i overall
Ni?
Är det någon annan i rummet?
och lärde mig konsten att stämma en gitarr
den kommunala musikskolan
handen höjd
landade på hennes kind
vägen slingrade sig uppför berget
klipp din gräsmatta
så klipper jag min
sen tar vi oss en jävel
varje centiliter kostar tio minuters arbete på bruket
i skogen
på åldersdomshemmet
i grävlastaren
på folkbiblioteket
åtta rediga supar
- en dags arbete
- en natts sömn utan drömmar
och en ny dag av oro
någons fel måste det ju vara
kärring
de skrattade på bilden
jesus skulle komma
eller revolutionen
eller riksteatern
vi satt i soffor i cykelkällare
horder av pojkar
på flykt undan familjeförsörjare
och drömde om ansiktslösa flickor med våta kön
som vi inte visste vad vi egentligen skulle göra med
någon sniffade lim
någon sniffade bensin
och röka och speed och någons morfars sömntabletter och öl
och djävulens bäbis slet strupen av mjölkbud efter mjölkbud
och drickabilen slutade komma
och fiskbilen slutade komma
och fetterna härdades
huden hårdnade
buden blev allt färre
du ska inga gudar hava
du ska inte
och bokbussen slutade att komma
vägen fick allt större gropar
men det söps
framför varje hus stod en småfull, arbetslös man och en och annan jugge i overall
vi fick en neger
jag tog tåget därifrån
satt vid fönstret och tittade ut där brännvinet vajade på åkrarna
där lågprisölen mognade i sitt ax
guldgul stod civilisationen i lydiga rader och väntade på den fria marknaden
jag tog tåget ännu längre bort
till människorna i arbetarklassens fria republiker
söp ett par kvällar med dem
och åkte hem igen
västerut ska du aldrig fara
sa förnuftets röst och jag lydde
flaskan har jag redan slängt i glasigloon
någon ny vill jag inte köpa
bojorna försvinner med nojorna
behoven klingar undan när de inte längre behövs
jag ska inga gudar
jag ska inte
jag har rest mig ur soffan
låter det som en besvärjelse?
det är det