När det är som hemskast i samhället, då blir det lätt mörka

texter, men själva musiken blir ljus, säger Bruce Springsteen

i en stor och öppnande intervju i Mojo (augusti).

Och jag har det i skallen när jag ser den nya dubbeldvd:n som

Bruce Springsteen släppt: ”London calling, Live in Hyde Park”

(Columbia). Han gav den konserten den 28 juni i fjol.

Jag är så kluven inför dvd:n.

Å ena sidan är den naken: inte en massa inklippta

intervjuavsnitt, inte en massa åskådare och musiker och

arrangörer och kollegor som ska berätta om hur fantastiskt

allt var.

Å andra sidan: den här inspelningen ser gammaldags ut i den

meningen att den är så enkelt filmad att vilken annan ny dvd –

som till exempel U2:s från bandets senaste konsertrunda – ser

hundra gånger mer modern ut.

Värst av allt: inspelningen saknar tryck. Publiken känns inte.

Och det är helt uppåt väggarna (jag vet vad jag talar om

eftersom jag såg konserten på plats). På dvd:n händer inget

när det gäller det febriga förrän kvällen blir riktigt mörk. I

verkligheten går publiken bananas redan efter en halvtimme och

det trycket håller i sig tills kvällen blir natt.

Ju mer man lyssnar på Bruce Springsteens konserter,

desto tydligare blir mönstret: de ska innehålla en del

gospelupplyftande musik (det funkar bättre i USA än i England,

som det så rätt står i Uncuts augustinummer), de ska innehålla

kärlek, de ska innehålla berättelser om dem som halkar efter –

och till sist ska det dansas hela natten.

Här, och det kommer fram också på dvd:n, kan Bruce Springsteen

inte sluta. När allt egentligen är klart, och publiken är

utmattad efter ”Jungleland” och ”American Land”, så lägger han

till ”Glory Days” och ”Dancing in the Dark”.

Det är väldigt svårt att tro att han är 60, för även om han

inte rör sig lika mycket och lika snabbt som för tio år sedan,

så finns det ingen – säger ingen – i hans ålder som jobbar

lika mycket under en konsert, och som sjunger med hans kraft

(ibland tror man att hans skalle ska explodera, skriver Q i

augustinumret). Det är smått ofattbart att han kvällen före

den här tretimmarskonserten körde en tretimmarskonsert i

Glastonbury.

När jag lyssnade på en diskussion med Litte Steven i New York

City i februari, så trodde Litte Steven att det säkert blir en

paus på några år innan Springsteen är ute igen med sitt band,

och många gissar att Springsteen härnäst kommer att släppa ett

soloalbum.

Till Mojo säger Springsteen nu att han utgår från att han

och the E Street Band kommer att fortsätta turnera i tio år

till. ”There’s only one of us.”