Vad händer på världsutställningen i Shanghai?

     Det är bara två av de mest intressanta och djuplodande reportagen i nya numret, nr 17, av der Spiegel.

     Der Spiegel är Tysklands största tidskrift. Över en miljon i upplaga. Hemsidan är den mest lästa. Det sägs, med rätta, att när nya numret kommer ut, på måndagar, så stannar Tyskland, just för att folk och myndigheter och politiker undrar: Vad är det på gång nu? Med vilken kraft? Vilka kommer att anklagas?

     För veckotidningen Der Spiegel, som funnits sedan 1947, har kraft och resurser – och rejäla faktakontroller. Man kan lugnt utgå från att när det sägs någonting, så är det sant.

     Rakt. Faktarikt. Hårt.

     Det har jag vant mig vid. Men någonting alldeles sensationellt händer i nya numret: Här sägs det öppet att det råder motsättningar på redaktionen. Och allt utgår från kriget i Afghanistan, det krig som nu varat i åtta och ett halvt år. De USA-ledda ISAF-trupperna (International Security Assistance Force)förbereder nya offensiver mot talibanerna.

     Och i Tyskland är kritiken massiv. Det är den visserligen nästan alltid mot USA:s politik, men sällan så här intensiv.

     Nu gör Der Spiegel något som jag aldrig sett förekomma, åtminstone aldrig så här tydligt: för två veckor sedan skrev Gerhard Spörl på Der Spiegel ett försvar för kriget. Att han är 60 år nämns – men hårdare poängteras att redaktionen nu ska belysa kriget ännu mer medvetet, ur ännu fler vinklar. Allra först släpps en av tidskriftens kvinnliga reportrar, Barbara Supp, fram. Hon är 51 och djupt kritisk mot kriget. Hon tar upp vokabulären som används i krig, alla omskrivningar, vad det betyder att tyska soldater är med i kriget, och att tyska medborgare är klokare än den tyska regeringen som ställer sig bakom kriget.

     I nästa nummer fortsätter granskningen på djupet, med expertröster, med politiker, med forskare. Jag är glad att jag prenumererar på Der Spiegel, världen är större där än i någon svensk tidskrift, för Der Spiegel lämnar inte krigen i fred.