Åren 1998 - 2000 var WTC min dagliga pendlingsstation eftersom jag bodde på andra sidan Hudsonfloden i Jersey City waterfront. Jag flyttade dit från Lower East Side på Manhattan i juni 1998. På den tiden cyklade jag oerhört mycket fram och åter och brukade dagligen cykla hemifrån de hundratalet meter till färjan vid Colgate Pier för att ta mig till Manhattan via färjeläge nedanför WTC. Pendeltåg hem och sedan åter på cykel för att utforska Manhattan, hälsa på polare eller bara dra runt lite på stan.
På färjan kunde man stå ute på däck, vilket var enklast med en cykel, och se vintertid tornen komma närmare eller på kvällen se dem avlägsna sig medan färjan rörde sig mot andra sidan Hudsonfloden.
Sista färjan hem gick 23.00 och ofta var jag med på en av de sista färjorna. Om man missade färjan kunde man ta pendeltåget the Path men färjorna hade något extra över sig. Det var en känsla av att vara en del i en stor målning, skeende, eller bara vara på plats att stå i mörkret på färjan när den tog sig fram över den nattsvarta Hudsonfloden, bland pråmar och mindre fartyg, och men Manhattans siluett i bakgrunden som man kunde se som en enda lång horisont av ljus mot den mörka himlen. Tornen stod där som en påminnelse om att detta var finansvärldens medelpunkt.
När tornen föll 11 september 2011 var det som en chock för hela USA - men bara ett tag eftersom USA har en annan inneboende ande i sitt samhälle. Omedelbart bestämde sig för det amerikanska folket för att utkräva hämnden. Hur hämnden känns nu 10 år efteråt vill jag tala om i nästa inlägg. Jan Kallberg den 11 september 2011 21:44