Svenskar blir ofta förundrade över det amerikanska, och även brittiska, systemet med enpersonsvalkretsar. Det finns en djupare motivering varför man har enpersonsvalkretsar som sällan kommer fram i svenska media.  
Så här motiveras enpersonsvalkretsar (använder svenska referensinstutitioner för att göra det enklare): 

1. Enskilda politiker måste kunna avsättas. Demokratins kärna är kontakten mellan väljarna och valda och för att denna ska bli meningsfull måste väljarna veta vilken person som representerar dem. En rikspolitiker som är lokalt vald, bor kvar bland sina väljare och som kan avsättas glömmer inte så lätt vem som valt denne.

2. Flytta ner politiken till vardagen. Med personval i enpersonsvalkretsar får politiken en lokal och vardaglig dimension. Idag förs debatten endast via medierna och när politikerna går ut med sina budskap.  Med små valkretsar tvingas de som kandiderar att söka upp väljarna i deras närmiljö och förklara vad de står för.

3. Frispråkigare politiker. De som är personvalda vet vem deras verkliga uppdragsgivare är: väljarna, inte partierna. Med enpersonsvalkretsar får politiker ett eget mandat direkt från folket, vilket innebär att de kan vara mer frispråkiga.

4. Större erfarenhetsbredd bland politiker. Om enpersonsvalkretsar införs kan kandidater vinna som inte skulle släppas fram av partierna. Kompetens får för första gången på länge stor betydelse i valet av våra politiker.

5. Starkare regeringsalternativ. Med enpersonsvalkretsar tvingas partier gå ihop för att skapa två block, eftersom den kandidat som får flest röster vinner mandatet, medan alla andra blir utan. Det kallas av statsvetarna för Duvergers lag.