Nu när lågkonjunkturen går in på sitt fjärde år, eftersom det var hösten 2007 det började gunga och hösten 2008 var lågkonjunkturen ett faktum, börjar amerikanerna bli lite rådvilla eftersom successivt börjar många bli tvingade att ta ett större beslut.

Osäkerheten är stor eftersom många gamla regler gäller inte längre. Tidigare var det säkert att läsa en in utbildning som en akademisk grundexamen (B.A.) på fyra år men det äringen garanti idag för arbete, inte heller att ta yrkesskola eller läsa in en magister examen som tar ytterligare två år efter grundexamen. Osäkerheten är för många bedövande och leder snarare till inaktivitet än aktivitet.

I de flesta amerikanska delstater är 15 - 40 % av alla villaägare skyldiga mer än vad deras hus är värda. Det gör att de ofta inte kan flytta eftersom "de sitter fast" i sitt boende. Andra osäkerheter är att det finns inga delstater med riktigt låg arbetslöshet (under 5 %) mer än North Dakota. Men North Dakota har en oljeboom baserat på oljeskiffer och oljesand, med en liten befolkning och numera skyhöga bostadspriser, vilket gör att för den som är inte är oljearbetare äts nyttan av ett arbete direkt upp av högre kostnader. Så att flytta från t e x en stat med 10 % arbetslöshet till en stat med 7 % arbetslöshet är tämligen poänglöst. Det gör att många människor inte riktigt vet hur de skall hantera den förlängda krisen - vilket inte bara påverkar politiken utan även den allmänna sinnestämningen. Stressen stiger snabbt i ett samhälle som står inför utmaningar.

Dock har USA en serie fördelar - på individnivån - än Sverige. Extrajobb är lättare att få och den "svarta sektorn" är större i USA. Vilket gör att den som söker komplettera sin inkomst har större möjligheter på kort sikt men det är ingen långsiktig lösning.