Ett av amerikanernas verkliga trumfkort genom tiderna har varit anpassningsbarhet.

Det har haft sitt ursprung i uppfostran, spår av pionjärtiden och att det varit ett samhälle i kontinuerlig förändring. Under de senaste trettio åren har amerikanerna haft det skapligt och man har blivit bekväm. Precis som svenskar blivit bekväma – man vill inte anpassa sig till förändrade förutsättningar.

Man har vant sig att ha pengar, att man kan få ett skapligt jobb, att det jobbet har en bra sjukförsäkring och att man kan klara sig med en måttlig ansträngning. Medelklassen har sett att man har möjlighet att resa lite och köpa en nyare bil.

De senaste tio åren har detta undergrävts med högre skatter, sämre förmåner och tuffare arbetsmarknaden. Det som gjorde att detta inte flöt upp till ytan var att fastighetsvärdena steg år efter år – utan att man behövde göra något. Ett amerikanskt medelhus kostar $200,000. Antag att det stiger 15 % om året som det gjort i en hel del städer under mitten på 2000-talet. Det är $30,000 om året i värdeökning och amerikaner är snabba att ta lån och nyttja ägarhypoteket i en fastighet – så om man har ett jobb som har en lön på $40,000 och huset stiger nästan lika mycket då är det inte hela världen om jobbet inte gav en julbonus.

Så rullade det på till hösten 2007 och efter detta har en hel del hänt. Idag tror nästan en av sex i åldern 45 – 60 år att de aldrig kommer att ha en chans att ta pension utan måste jobba så länge de överhuvudtaget kan.

Nya anställningar är temporära och har betydligt sämre förmåner – eftersom det amerikanska sjukförsäkringssystemet bygger på att arbetsgivaren betalar sjukvårdsförsäkring.

Staten har allt sämre med pengar och allt eftersom färre och färre har bra förmåner från sina arbeten ökar dramatiskt kostnaderna för de amerikanska välfärdssystemen som är fri sjukvård för behövande. Nu är det de offentliga sjukvårdskostnaderna som stiger 15 % om året och inte fastigheterna.

Så det som inträffar är att;

1)      Medelklassens säkerhet i fastighetsägande är på väg att kraftigt undergrävas eftersom det saknas i många fall övervärden i deras boende,

2)      Skatterna kommer att öka eftersom företagen försöker bli av med kostnaderna för sociala förmåner till de anställda och förskjuta kostnaderna till offentlig sektor,

3)      Människor blir nervösa och börja sälja ut aktier och andra besparingar, vilket gör att deras pensionsbuffert blir ändå svagare, särskilt nu med låga aktiepriser,

4)      Skatteökningen driver ner fastighetspriserna som återigen minskar människors ägarhypotek.

Givetvis finns det en botten på detta men det blir en spiral neråt ett tag och förvånansvärt är att den amerikanska medelklassen varit rätt oanspassningsbar – vilket är något nytt. Tidigare har man direkt flyttat till andra änden av landet och börjat ett nytt liv. Det nya kan vara att man inte kan sälja husen – och då blir man kvar.

Vart detta slutligen slutar är inte så uppenbart än men den amerikanska medelklassen är upp för en riktig omstöpning. Något som kan inträffa i Sverige också om fastighetspriserna dök 30 – 40 %.