Synen på ålder är så annorlunda i USA jämfört med Sverige. I Sverige är det få som prövar en ny karriär efter att man fyllt 40 år. I USA är det vanligt att man har tre karriärer. Den första går till man är ungefär 40 år. Då bygger man på det man lärde sig i högskolan (college) och man jobbar i ett större företag och når en viss tjänsteställning.

Efter 15 år i yrkeslivet har man nu mer erfarenheter och man har även sett möjligheter man inte tidigare hade och är beredd att sadla om. I USA är det mycket vanligt att man börja läsa igen efter att man fyllt 40 år. Man läser då vad i USA kallas ”graduate school” som kan liknas vid magister eller forskarutbildning i Sverige. En MBA-examen är ett exempel på vad man kan lära sig. Man kan efter detta byta helt karriär eller söka sig till ett annat fält inom den industri man redan är verksam i. Den andra karriären går från 45 års ålder till 65 års ålder. Man bygger på det man redan kan och man söker utveckla sig.

Den tredje karriären inträffar efter att man fyllt 65 år och syftet är mycket enkelt. Man vill inte kasta bort all erfarenhet man har och samtidigt inte leva av de besparingar man har för pension – utan fortsätta vara aktiv fast man successivt pensionerar sig. Jag gick en utbildning för att bli certifierad IT-säkerhetsrevisor för sex år sedan och trodde i min enfald att det skulle vara mest yngre människor. Jag var nästan yngst fast jag var äldre än 40 år. De flesta var runt 60 år eller äldre som gick kursen. De hade långa karriärer i företag och IT-säkerhet bakom sig och skulle ni fortsätta som egna företagare efter att man lämnat storföretagen.

För svenskar är detta mycket fjärran men det kan bli verklighet även i Sverige eftersom stora delar av de svenska pensionerarna är mera rörliga och en större individuell påverkan på hur man vill ha det som pensionär gör att fler väljer att vara aktiva längre.