Jag blev tillfrågad om jag ville följa med och hälsa hemkommande soldater välkomna efter att de landat - var de nu kom ifrån. Så vi åkte ut till flygplatsen efter anvisningar och där möttes kanske ett hundratal personer som samtliga var frivilliga att gratulera soldaterna att de återvänt hem. Närmare sjuttio soldater anlände och emottogs av en delegation av äldre krigsveteranen i allt från femtioårsåldern till åttioårsåldern samt den folkmassan som anslutit. USA har ett yrkesförsvar fast egentligen kan man inte kalla det ett försvar eftersom hemlandet känns inte hotat - särskilt med två världshav och en stor flotta emellan USA och varje tänkbar fiende.

Patriotismen kring soldater och stödet för soldater har en lång tradition i USA - man stödjer soldaterna fast man inte stödjer det krig de deltar i. Man skiljer på aktörer och aktion. Soldaterna gör vad de är satta att utföra. USA:s första verkliga krig i modern tid var första världskriget - och de fördes i ett fjärran Frankrike. Det kan nog ses som startskottet på firandet av soldaternas hemkomst. De var fjärran men det kändes nödvändigt för att försvara friheten i USA. Kommer USA alltid att vara så patriotiskt?

Jag tror det sker en förändring och det har snarare med hur och med vad amerikaner identifierar sig med. Vartannat barn i de allmänna skolorna i Kalifornien har latinamerikanska eller mexikanska föräldrar. Deras förbindelse den amerikanska patriotismen är marginell. Många människor är också betydligt mer inriktade på sitt och ser inte helheten. USA som var den stor smältdegeln har snarare fått ökade klyftor och olika begreppsvärldar. Det kommer alltid att finnas en betydande mittfåra i amerikanskt samhällsliv men det finns många sidospår idag - och inte alla deltar eller engagerar sig i de gemensamhetsskapande aktiviteterna som tidigare genomsyrat Amerika.