Vi har en mulen lördag här med regnskurar och jackan som brann upp för mej i Dewalis fyrverkeri skulle ha passat bra nu. Min svenska digitaltermometer från Claes Ohlson visar 22,5 som utetemperatur och då är det skönt med långärmat. Nästa vecka är den sista för mej här i Indien för den här omgången av arbete. Nu blir det Sverige som bas framöver. Kanske dyker det upp något spännande nytt uppdrag i världen. Men det är inget som jag vet något om. Det är lite avslaget nu. Jag försöker göra mej umbärlig på jobbet. Det är inte så svårt. Min vackra och kloka hustru har åk hem till Sverige. Vi hade en fantastisk semester, med djungel, floder, berg, vattenfall, stränder och oceaner i Kerala och Tamil Nadu. Alla mina andra lekkamrater är också hem- eller bortresta nu.

Mina amerikanska vänner, familjerna jag bor granne med, tar hand om mej, men jag är ju lite svenskt ”inte skall väl jag tränga mej på…”. Men de bjöd in mej till sin Thankgiving i alla fall och det och mycket mer är jag tacksam för. Man går ju bordet runt och får berätta vad man är tacksam för. Amerikanarna är toppen. Ingen vill ha besök av deras kanonbåtar i viken utanför den egna hamnstaden eller spanas in av deras flygande drönare och få en målsökande robot i biltaket. Men som resegrannar på flyget, arbetskamrater eller som bordsgrannar är de toppen. Lekfulla, nyfikna, artiga och mästare i ytliga kontakter. Ensamheten är en belöning när man väljer den och ett straff om den påtvingas så man får ta chanser som bjuds, ytliga eller ej.
Denna grå lördag bestod av jogging, yoga och en sväng till områdets klubbhus. Tidningsläsning i lobbyn först. Times of India, Deccan Herold, DNA Daily New and Analysis och The Hindu och någon mer av de stora engelskspråkiga tidningarna jag vant mej med att läsa. Det tar en stund, men dagstidningar är magiska. Nu ångrar jag att jag inte satsat med på att lära lokalspråken mer men intrycken har överflödat mej och det får bli en annan gång.
Stor nyhet idag är att regeringen har antagit ett regelverk för de stora internationella affärskedjornas villkor för expansions i Indien. Debattens ståndpunkter påminner om den vi har (haft?) i Sverige om levande stadskärnor och skydd för småskalig handel.
En annan stor nyhet är att en av Naxaliternas högsta ledare, Kishenji, ansvarig för militära operationer i östra Indien, har dödats av regeringsstyrkorna i en eldstrid i nordöstra Indien. Naxaliterna är den maoistgerilla som härjar i de inre fattigaste delarna av Indien. De insiktsfulla av kommentatorerna säger att dödandet av en ledande maoist inte är mycket att fira. Maoismen finns kvar och grogrunden för stödet till Naxaliterna är fortfarande där. Plundringen av malmfyndigheter utan kompensation till ursprungliga markägare som ofta är skogsbaserade stammar utan formell ägardokumentation och en oerhört trött och kulissartad jordreform skapa påfyllning i de naxalitiska gruppernas kadrer. Armén kan nog kämpa ner upproret. Det är som om att samerna skulle resa sej. Men de skriande orättvisorna och jordägarnas gangstervälde skapar nya uppror och vidgar grupperna av desperata människor som inget har att förlora. Nu kommer nog några nya våldsdåd från Naxaliterna som svar på den dödade ledaren. 
Länk Myrdal och Naxaliterna

Några nyheter handlar om årsdagar. Dr Verghese Kurien fyller 90 år idag. Han är en av grundarna av bondekooperationen Amul. Amul betyder ungefär ”ovärdelig” på hindi och organiserar idag många miljoner mjölkbönder i Indien. Amul ses som ett enastående exempel på kooperativt företagande och har bidragit mycket till utvecklingen i de 150.000 byar där mjölk-kooperativen skapats. Amul exporterar också till 35 länder. Dr Kurien har uppmärksammats internationellt med fina priser som The World Food Prize. Hela uppryckningen av mejeriindustrin, som Amul är en del av, kallas The White Revolution. Korna är inte bara heliga och äter plastpåsar i gathörnen i stan. De är också en viktig produktionsfaktor i en jätteindustri.
Ja det var tidningarna det! Sen blev det lunch. Favoriten Butter Chicken med mineralvatten och nanbröd. Lite snack med glada amerikanerna som undrade om avslutningsmiddagen nästa helg. Sen om min cykel som är ute till försäljning och en del hårdprutande indier som dyker upp och ger sina skambud. Men processen är i alla fall igång.
Det är också 3-årsdagen av terrorattacken på Mumbai 26/11 där 200 människor fick sätta livet till och tusentals skadades. Allt pekar på att gruppmedlemmarna som genomförde attacken hade sina ursprung i Pakistan. Det blir lätt tolkat som att det var staten Pakistan som låg bakom i den högröstade nationalchauvinistiska jargongen som tar varje chans att peka ut ärkefienden Pakistan som roten till allt ont i Indien. Det är ju så bra att ha någon utanför att skylla på och enas kring som hatobjekt. Länk Terror i Mumbai 
I morgon är det första advent och då ska jag iväg och lyssna på en arbetskamrat som sjunger heliga advetssånger av den riktigt gamla sorten i S:t Andrews kyrka inne i stan. Länk Jobbarkompis sjunger madrigal
Mycket kyrkor och tempel blir det och åtta strömavbrott innan jag kunder ladda upp detta!