Tänk dej att du behövde ett bra familjenamn för att introducera en ny kandidat i det amerikanska presidentvalet. Ett namn som gav lite extra skjuts. Kennedy kanske?
Tänk dej att du skulle göra samma sak i Frankrike. Kanske de Gaulle skulle funka?
Sydafrika? Självklart Mandela!
Aspirerar du på kungatronen i Sverige? Kolla om efternamnet Eriksson-Wasa är ledigt! Det namnet kan ge en klar fördel som förpackning i det svenska sammanhanget.
Jag tror alla fattar!
Vissa familjenamn ger gratispoänger i politiska sammanhang. Vissa tydligt, andra mindre tydligt. Vissa namn är direkt kontraproduktivt. Ska vi börja med Hitler? Sen kan listan bli lång på namn som bara kopplas till missgärningar eller fiaskon. En presidentkandidat med namnet Nixon skulle antagligen inte få så stort stöd.
Hur är det i Indien då? Namnet som klingar starkast och vackrast när det handlar om hederlighet och osjälviskhet i politiken är så klart Gandhi. Mahatma Gandhi!
Även om ett och annat försök har gjorts att försöka reducera Mahatma Gandhi till en vanlig människa är namnet mer än bara ett namn på en människa, det är en identitet som närmast är gudomlig. Det finns de som på allvar hävdar att han var en gudomlig avatar som tillfälligtvis klev ner på jorden för att hjälpa folket i Indien att forma en ny framtid. Med den gudomliga kopplingen kan man stå emot allehanda försök till sanningssägande. Som antydningarna att Mahatman skulle varit gay eller att han uppträdde som rasist mot de svarta under sin tid i Sydafrika. Varifrån nu idén kommer om att gay skulle var så förfärligt eller att det gängse sättet att prata om svarta afrikaner i början av seklet skulle tyda på rasism. Det var så man pratade i hela världen då.
Men på något sätt är alltid rubriken ”Man bet hund” mer sensationell än ”Hund bet man”.
Ett helgon som ifrågasätts är ju hur kul som helst. Få en skenhelig jävel att bita i gräset. Avslöja en råsosse med skattefusk. Det får oss andra minder skenheliga småfuskare att komma i något bättre dager. Men nu var det inte det jag ville komma till.
Åter - om man tänker sig att föra sin familj till makt och inflytande i Indien, vilket namn skulle man då byta till? Som sagt Gandhi, så klart! Så här går det till:

Indira, som sen blev Indira Gandhi, hette Nerhu innan hon gifte sej. Hon var dotter till Jawaharlal Nehru, den tidiga indiska republikens politiska portalfigur. Mahatma var ledaren för ickevåldsupproret mot britterna, men inget ämne för en regering eller till att i realpolitik förvalta ett jätteland. Nehru och Mahatma var de godaste vänner och överens om den saken. Nerhu tog rodret i det nya självständiga Indien 1947.

Lilla Indira Nehru skickades till England för att få en furstlig utbildning. Oxford University blev första anhalt. Men det sprack och hon relegerades för undermåliga prestationer. Sen blev det Shantiniketan University i Indien. Men även där motades hon bort, nu för dåligt uppförande. Hon lämnades lite åt sitt eget öde med en mamma som låg döende i TBC och en pappa som arbetade dag och natt med att befria Indien från engelsmännen. I sin ensamhet började Indira hänga med en muslimsk kille; Feroze Kahn. Och så gick det som det går gick, tycke uppstod, Indira konverterade till islam och de gifte sej i hemlighet i en moské i London. Mitt under brinnande krig. Romantisk historia så långt. Love conquers and love hurts. Jag har sett det i finare familjer än så.
Pappa Nerhu blev så klart rasande och kunde inte godkänna giftermålet. Dels var killen muslim, dels var han av en enkel kast. Familjen Nerhu var av prästkasten, Brahminer, och det kunde inte gå för sej att gifta ner sej på det sättet. Hur greja till detta nu då? Det låg inte riktigt i planen att Indira skulle konvertera till islam med tanke på väntande stora uppdrag för henne i familjen Nerhus namn.
Sen går storyn isär. I det som vissa kallar en legend menas att Mahatma Gandhi, himself, skulle ha adopterat Feroze Kahn, pojken, för att rädda situationen. Bevisen är mycket klena. Vissa andra menar att pojkens mor kanske hade ett tillnamn med lite annan stavning: ”Ghandy”, som efter rekommendationer ändrades till ”Gandhi”. Nåja till slut kunde Feroze Kahn kalla sej Feroze Gandhi efter några snabba oklara ryck i en rättssal och en fantastisk kuliss av trovärdighets byggas runt Indira och hennes avkomma. Bröllopet fick tas om i Indien i mer hindu-style som sen blev den officiella versionen. Feroze var förövrigt inte far till alla barnen, det fanns en annan muslimsk gentleman som figurerar som far till den yngste sonen. Ack, ack, ack Indira! Indiens järnlady! Några svagheter hade hon.
Men det skulle komma att behövas fler namnbyte framöver, nu när man hade farten uppe. Indiras yngste son, den hon fick med den andra killen, hette från början Sanjiv. När han var i England som ung stal han en bil och skulle utvisas. Men då ordnade Indira med att ett nytt pass utfärdades från ambassaden för grabben i London, nu med det nya med namnet Sanjay. Så kunde han stanna.

Sanjay störtade med ett sprillnytt plan med tom tank och bensinmätaren på max. Sonen Sanjay utövade en hel del känslomässig utpressning på Indira. Många säger att en hel del av hemligheten runt kulissbygget Gandhi följde sonen i graven. Det sägs mycket annat också om orsaken till olyckan. Mest under rubriken konspirationsteori. Men det har vi väl så det räcker?

Efter Indira har familjen – Nerhu, förlåt Gandhi var det, suttit på den indiska tronen; Rajiv hennes son, Sonya hennes sonhustru och nu väntar alla på att italienaren Raul, Indiras barnbarn som bytt namn till indiska Rahul, ska ta över. Hans syrra Bianca har fått indiska namnet Priyanka.

Så vilket namn skulle du välja om du ville göra politisk karriär i Indien?