Jag har just gjort slut med min svenska tandläkare. Det kändes fint. Jag är just nu i Sverige och svarar på mitt vanliga svenska nummer. Han påstod i telefon att de minsann hade SMS-at mej både i april och september och att jag inte behagat svara eller dyka upp. Och att det medför stora kostnader, för honom. Efter lite försiktiga förklaringar om att jag inte kunnat svara eller se meddelanden från min sida övergick det förvånansvärt snabbt i munhuggning. Så jag föreslog att vi skulle avsluta vår relation. Det gick fort och det kändes bra. Problemet var att hon med rådjursögonen som var min tandläkare tidigare har lagt ned och sålt sitt kundregister till han som tycker att han ser ut som Dr. Shepherd i Grey’s Anatomy. Jag passade nog inte i deras process som går ut på att de meddelar mej och om jag inte hör av mej är det mitt fel.
Priset på motsvarande tandvård i Indien är 25%, eller mindre, av det svenska. Jag vet inte om svenska staten skjuter till något till det svenska priset men nu får det bli en tandläkare i Bangalore nästa gång. Vet inte vad jag skall hitta på att göra då, jag har bra tänder. Fila upp huggtänderna kanske?
 



Leverantörer av varor och tjänster paketerar sina utbud allt hårdare och allt mer enformigt. Med säljprocesser som utgår bara från att det skall vara enkelt att sälja, inte kundbehovet. Utbudet likriktas via franchise eller kedjor i detaljhandeln. Alla köpcentra har precis samma triviala utbud, trots att vi förväntas leva i ett konkurrenssamhälle. Leverantörer av andra triviala tjänster som hotell och flygbolag, webbshopar och tidningar vill hela tiden också att vi skall utvärdera deras produkter. Senast var det lokaltidningens super-sega webbupplaga som segade ner sig ytterligare med en popup som undrade vad jag tyckte om webbtidningen. Låt mej va! Era riggade kundundersökningar intresserar mej inte. Kan ni inte tänka själva nån gång, jämför med andra det är en bra början!
Vi får se vart utvecklingen av de stora webblösningarna leder, med detaljkartläggning av åsikter, behov och köpmönster. Det lär inte bli bättre närmaste tiden, alla vill äga dej, men jag tror inte att de som går den vägen får sälja mer. Folk blir avtända istället.
Häromsistens fick jag frågan med två alternativ av Yahoo för att kunna logga in och läsa min mail:
A) Jag är amerikansk medborgare som tillfälligtvis är i Australien
B) Jag är medborgare i Australien och utomlands
Bara dessa två alternativ och inget annat. OK jag är amerikan då! Så fick jag tillgång till min privatmail igen. Hoppas jag inte blir inkallad till något av deras idiotkrig – men jag är nog för gammal, men jag har skyttemedaljen på k-pist.
 
För att inte tala om den så kallade kundservice som internetoperatörerna och nätägarna slåss om att inte ge. Som SJ och Trafikverket. Pekar på varandra och telefonnummer med knappval som aldrig fångar det du vill, utan det de vill, och alltid leder i diket eller i cirklar. Tur att jag numera inte är gnällig och numera har en ängels saktmod. I Bangalore ringer jag the internet guy och så fixar han. Utan knappval och utan stupida kundundersökningar. OK det ramlar oftare men han går alltid att få tag i på något sätt. I värsta fall kommer han på sin motorcykel och fixar i routern. Parerar istället för att planera.

Leverantören kan vara krävande, det kan vara helt ok.
Jag gillar hot-dog-gubben i New York som är kärv mot kunderna och kräver beslut inom två sekunder om vilken sås man vill ha på korven. Ingen tvekan tillåts, annars får man stå i ”tänk-kön” medan han tar nästa kund i ordinarie kön och konverserar på ett par tre språk. Det ger kunderna ett mervärde – kortare väntetid.
Jag beundrar också tjejerna och killarna i Statoils mackar som hanterar bensin, biluthyrning, korv med bröd, biltvätt, kaffe och ölförsäljning till fyllgubbarna klockan elva på fredagskvällen. Här är det effektivitet som gäller och det skapas ett mervärde för kunden – bred service.
I Indien går inte alltid betjäningen så snabbt och kökulturen är mera en klusterkultur. Och det är beställningar och lappar och stämplar och utlämning och inlämning och kvitton till höger och vänster. Men alla varianter finns parallellt och allt går alltid att lösa på något sätt. Och det går alltid att hitta någon som kan hjälpa till för det finns så mycket folk i alla butiker. Man kan få hjälp med även det man inte visste att man behövde hjälp med om man inte ser upp.

Vad tyckte du om ordvalet i den här bloggen?
Hur upplevde du längden på orden?
Hur kom du i kontakt med voltair.se?
Vad gillade bilderna du i bloggen?
Vad ….. asch!