Nu har gått ett par veckor sedan Anna Hazare bröt sin fasta efter att ha avtvingat parlamentet löften om en riktig lag. Och efter en vecka på sjukhus är han på benen igen och alla undrar vad som händer nu.
Det cirkulerar rykten om att Hazare skulle ställa sig i spetsen för ett nytt progressivt, rent parti. Men han förnekar att det finns sådana planer. ”Jag kan inte det politiska landskapet på det sättet” svara han på frågan. ”Men jag tror att tiden är mogen för likasinnade att samlas och starta ett sådant parti”. Det kanske skulle få fart på de andra maktpartierna så de kunde rensa i leden lite.
Efter den intensiva kampanjen mot korruption, mutor och svarta pengar under augusti har klimatet blivit ett annat över hela landet. Flera av de stora gruv-baronerna som olagligt och med hjälp av mutor öppnat gruvor har blivit satt bakom galler. Det blev en svallvåg av antikorruptions-insatser efter att Karnatakas chefsminister Yeddy avsattes och nu sitter han också bakom galler. Nu nystas hans skumma nätverk upp och skandal efter skandal avslöjas. Liknade pågår i andra delstater.
Det har också kommit nya ledtrådar som leder mot schweiziska bankkonton där rikedomarna samlats från alla möjliga håll. Ryktesspridningen och myterna om hur mycket som finns där är rätt omfattande. Det sägs att Indien skulle kunna bygga ett landstäckande system av bevattnings- och transportkanaler, halvera analfabetismen och dessutom få ned barnadödligheten med hälften om bara de svarta pengarna från Schweiz kunde bärgas. Det är så klart både orealistiskt och ovetenskapligt att tro att bara pengar kan lösa problemen. Men det är lite typiskt för den indiska debatten. Med den typen av enkla argument riktar man sig mot den stora del analfabeter som många gånger är ren röstboskap åt de etablerade partierna.
Nu har i alla fall tyska regeringsorgan som pressat Schweiz på listor över konton i bankerna delat med sig till indierna. Om inte annat stämmer det i bäcken så att det blir vanskligare att göra såna transaktioner framöver.
 
Hjälp har också kommit från oväntat håll: Julian Assange, som redan i våras kunde visa information om indiska svarta konton i Schweiz. Det saknas inte kul poänger i WikiLeaks och Assanges avslöjanden av indiska konstigheter. I cabel leaks som avslöjar diplomattrafik mellan USAs utrikesdepartement och beskickningarna i andra länder, finns en del som handlar om hur chefsministern i Uttar Pradesh sände sitt privatjet för att hämta ett par sandaler åt sej från Mumbai. Mayawati heter chefsministern och hon är synnerligen färgstark. Hon ville ha en ursäkt från Assange och att han skulle tas in för mentalvård, men han hänvisade henne till Hillary Clinton med hälsningen att det var amerikanska uppgifter och menade att engelska mentalsjukhus redan är fulla.
Chefsministern blev så klart både arg och skuldmedveten och kontrade med att hon kunde erbjuda honom mentalvård i Agra, Taj Mahal ligger nästgårds. ”Skicka ditt privatjet så kommer jag, jag tar med sandalerna” var Assanges svar. Uttar Pradesh ligger i norra Indien och är den folkrikaste staten i Indien – 200 miljoner invånare. Fattigt och allmänt eftersatt.
 
Även på hemmaplan och i det lilla har de som motsätter sej korruptionen fått medvind. En av killarna på jobbet, vi kan kalla honom Sandjo, hade en vilande firma registrerad från ett tidigare liv som fristående konsult. Varje år måste han visa intyg på att verksamheten var vilande och att det saknas intäkter. Det intyget ges ut av en speciell statlig myndighet.
Sandjo gick dit för att få sitt intyg men tjänstemannen ville ha 15.000 rupees av honom för ett sånt intyg. Sandjo gick hem och ringde CBI, Indiens FBI, och de satte upp en Sting Operation. Han fick märkta pengar med sig och när den efterfrågade mutan hade gått ner i fickan kom CBI-agenterna fram och knep mutkolven. Härligt Sandjo!