Temperaturen vid den skuggade ytterväggen på mitt hus i Bangalore har inte gått under 20,0 C vid något tillfälle sedan jag kom hit i april. Jag har en termometer från Clas Ohlson med minne för min- och maxtemp med mej. Tanken på att ha den nedpackad, packa upp den och montera den gav samma hemliga njutning som att smuggla med och sprätta upp en äkta svensk Marabou chokladkaka. Digital temperatur med en decimal ger en skön känsla av vetenskap, exakthet och kontroll. Sen spelar det mindre roll om termometern bara kan visa rätt med +- 2 graders precision. Så är det nog med mycket, från datorberäknade materialbehov till resultatet av partisympatiundersökningar. Digitalt är digitalt och en decimal är en decimal. Trovärdigt! Men besattheten av temperaturer är nog mer gångbar i svenska sammanhang än i indiska. Här i Indien pratas det inte så om temperatur över huvud taget.
Alla har väl upplevt temperaturtävlingen på svenska arbetsplatser, sommar som vinter. Om man nämner att ”igår hade vi 25 C på baksidan i skuggan” vid fikat finns det alltid någon som har haft 27 C. Värst är det på vintern: ”I morse hade vi -8 C i carporten”. ”Vi hade -12 C” är det svar man då får. Då vill man ju ha dokumentation, eller hur? Det är alltid samma personer som har värst temperatur. Det kan ju bero på att de bor i köldhål eller vad motsvarigheten heter på sommaren. Men jag vet inte, det är nog ett slags skryt. Hur det sätter den skrytsamme som bor i ett köldhål i en bättre dager förstår jag inte riktigt.
Så har vi dom som anger temperaturen i solen för att bräcka, men inga riktiga temperaturtävlare bryr sig om dom. De som inte kan reglerna – vi mäter i skuggan – får inte vara med. Samma med engelsmän och amerikaner som envisas med att ange temperaturen som vindkylning på vintern. Vi justerar inte för vinden, det vet vi väl att vinden kyler en varm kropp på vintern, och klär oss därefter! Faktum är att vinden inte kyler torra ouppvärmda föremål. För att förstå det måste man ha hängt med lite på grundskolans fysiklektioner.
Min termometer här har i alla fall maxat på 38,8 C. Det måste varit någon gång i slutet av maj. Då var det riktigt varmt och alla stönade över det. Då hade andra delar av Indien 45 C och över.
En annan sak som förbryllar är att midsommar inte är solmaximum här. Solmaximum med solen rakt i zenit har vi två gången, i början av maj och början av augusti. Solen som vägledning för väderstreck är helt oduglig. Mitt på dan står den precis rakt upp. Söder??



Folk som inte vet ynkar sej över mej: ”vilken otur att du skulle vara där på sämsta tiden”. I turistbroschyrerna står alltid att bästa tiden att besöka Indien är december – mars. I Bangalore är temperaturen skön och vädret alltid mysigt. Staden ligger på en högplatå, ungefär på samma höjd som Hundfjällets topp. Knappt 900 möh. Även mitt i monsunen, som nu i september, kan man räkna med flera fina soltimmar på förmiddagarna. På eftermiddagen eller kvällen kan det komma en skur. Regnet orkar liksom inte upp hit och inte hettan heller. Naturen blir inte bränd och brun eftersom värme och vatten i lagoma mänger gör att grönskan exploderar året om. Nu är klockan kvart i sex på kvällen, det är 27,3 C och det kommer en skur. Men jag har fått sol idag också. Söndag idag och flera timmar vid poolen, vattnet 27,6 C och luften 28,8 (i skuggan), med en bok på förmiddagen. Så nu vet alla precis. Vår bästa tid är nu! Här och nu! Röd i snoken. Nu vräker det ner!

Vår bästa tid är nu,
vem minns den snö som kanske föll i fjol?
vår bästa tid är nu,
vem vet om morgonda'n har sol, har sol, har sol?

Håll fast en kort sekund
och lev och älska nu så märker du
det blir en härlig stund,
Därför vår bäst tid är nu, är nu, är nu!

Nu - ej någon bortglömd dag - i går
nu - din morgondag kan ingen spå.